Äldst, tåligast och vackrast. Laeliocattleya.

Vår äldsta blommande växt. 

Vi har alltid älskat orkidéer. Vem gör inte det? Men vår kärlek, ja,   inte har den alltid varit av det lyckliga slaget.
Med några  undantag. Varav ett lysande. Vår Laeliocattlerya. Över fyrtio år, så länge har den varit hos oss. Här blommar den i en ålder av 24. Den har glatt oss mer än någon annan blommande växt, inte minst med doften. Tala om besvarad kärlek.
Märkligt nog var den vår allra första orkidé. Vi hade hört talas om Uno på Åkerö orkidéer i Västervik. Vi ringde honom och bad honom att föreslå tre nybörjarorkidéer. De  två
  andra minns vi inte, bara att de sa adjö ganska direkt.
Men denna gav sig inte. Den överlevde den första tidens
totala okunnighet, sedan en massa strapatser som alla växter utsattes för hos oss, dels våra egna försummelser, dels det minimum av passning de fick under våra resor.
Att vara växt hos oss var den sanna uthållighetstesten under många år.
Värst var det när den föll i golvet och låg i fem delar bland krukskärvorna. Vi planterade upp två, den största med fem bulber och den minsta med en enda. Snart var de tillsammans uppe i samma antal blommor som på bilden.
En gång hade den förlorat alla sina rötter. Övervattnad. Vi blev förskräckta men gav oss inte, planterade upp den och rötterna kom tillbaka. Otroligt.
Vår älsklingsorkidé har ett märkvärdigt namn. x Laeliocattleya  Okarchee ’Black Thunder’.
Laeliocattleya brukar förkortas Lc och är en mycket populär grupp av hybrider. Att x står före namnet innebär att det är en korsning mellan släkten.  Här mellan Laelia, se HÄR. och Cattleya, se HÄR. Båda släktena innehåller en mängd arter. Laeliorna är ofta svala och eleganta, Cattleyorna heta och vällustiga, de som Okarcheen liknar mest.
Okarchee sägs vara ett ord från en indianstam i södra Florida, seminolerna. Man kan anta att någon av föräldrarna till hybriden har sitt ursprung i detta heta och våta klimat.
Det finns en nästan oändlig mängd Lc, dvs Laeliocattleyor.  De är oerhört populära, Med all säkerhet finns det många som är lika vackra och uthålliga som vår Okarchee.  Vi känner dem bara inte.

Ännu en trogen Lc.

x Lc Secret Love är en klassisk hybrid, Laeliocattleya x 'Secret Love' laglätt att hitta i orkidéhandeln. Vi har haft den hälften så länge som Okarcheen. Den är inte lika praktfull men, blommar  troget varje år i september, oktober. Den doftar nästan lika starkt som Okarcheen men inte lika fylligt. Vi har delat på den några gånger och har nu tre.
Vi köpte den och ett par andra på en utställning på Sofiero slott i Helsingborg. Laeliocattleya hybridAtt gå på utställningar eller besöka orkidéodlare är det bästa sättet att skaffa sig nya sorter. Som denna vår första Secret Love, ursprunget till våra andra.

Att köpa orkidéer.

Genomströmningen av orkidéer i vårt hem har varit ganska stor, i snitt tre nya orkidéer om året. Vi är förtjusta i orkidéutställningar. Men faller alltför lätt för en skönhet.  Vilken underbart djuporange färg!  Men kan vi ha den? Kan den trivas hos oss?
Vi ställer alltid två frågor:
1. ÄR DEN VARMVÄXANDE?
Dvs klarar den rumstemperatur?
Tyvärr är de flesta orkidéer kallväxande, dvs de är visserligen tropiska men lever på höga höjder med ofta låga temperaturer, dygnsvis och säsongsvis. Det är dessa orkidéer som entusiasterna och samlarna är mest intresserade av. Och odlar i sina växthus. Och som är flest och tjusigast på utställningarna.
Ingenting för oss.
2. TÅL DEN LÅG LUFTFUKTIGHET?
Då tänker vi på vår torra luft om vintern när elementen går för fullt.
Blir svaren ja, varmväxande och ja, tål torr luft, då kan vi slå till och köpa den lilla skönheten. Till exempel vår Potinara här nedan med den djuporanga färgen

En fullträff på våra frågor. x Potinara ’Golden grove’.

 Den ser inte mycket ut för världen när den inte blommar. Som ett ogräs i vägkanten. Och som ett ogräs tycks den överleva allt. Åtminstone hos oss. laeliocattleya-x-gold-digger-lagMen i motsats till ogräsen så blommar den sällsynt vackert med sina djuporange blommor, dessutom två gånger om året.
Som med andra av våra trogna orkidéer har vi delat den ett par gånger. Delarna växer till sig ganska snabbt.
Vi trodde i många år att också denna orkidé var en Laeliocattleya, nämligen x Lc. Gold Digger, som den liknar till förblandning. Men det var fel. Den saknar Gold Diggerns doft.
Att x står före namnet, x Potinara, innebär att ’Golden Grove’ är en korsning mellan olika släkten. 4 släkten till och med: Brassavola, Cattleya, Laelia och Sophronitis. Sådana 4-släkteskorsningar har alltid namn som slutar på -ara.  Som Potinara.

Höstdendrobium

Vi hade höstdenbrobium i många år. Sedan fick de ge plats åt andra orkidéer. Dendrobium phalaenopsis + Doritinopsis lagMen de var lättskötta och dekorativa, särskilt när vi satte några olika hybrider tillsammans.
Höstdendrobium har alltid blommat om som vi väntat oss. Den är också vanlig i handeln där den kallas Dendrobium phalaenopsis. Det korrekta botaniska namnet är det inte lätt att bli klok på, sägs det. Det är svårt att avgöra om detta är en egen art eller en särskild form av Dendrobium bigibbum. Bådadera växer i Queensland, Australien och är förvillande lika varandra. Namnfrågan är ett besvärligt kapitel i hela orkidéfamiljen.
En främling har smugit sig in bland höstdendrobierna. Längst nere till vänster står en helröd Doritis med sina blommor mitt i bild.

Allt är inte succé. Tre flotta floppar.

DARWINS ORKIDÉ. Allt är inte succé. Ibland går det fel. Eller ofta, när det gäller oss och våra orkidéer. Men vi har alltid velat försöka. Ett intressant  misslyckande var Madagaskarstjärnan, Angraecum sescuipetale.
En berömd orkidé. Angraecum predictaI över hundra år hade den förbryllat den botaniska världen. Varför denna jättelånga nektarsporre? 30 cm lång.
Darwin hittade svaret när han så småningom fick ett exemplar i sina händer. Svaret var:  den långa nektarsporren hörde samman med en fjäril med en mycket lång sugsnabel, så lång att den kunde nå ner till nektarn i sporrens botten.
Samtiden tyckte han var löjlig. Något sådant var inte möjligt.  Men 41 år senare hittade man fjärilen. Den fick artnamnet praedicta, den förutsagda, Xanthopan morgani praedicta. Och för tio år sedan lyckades en filmare fånga den när den drack av nektarn. Se själv HÄR.
Själva lyckades vi aldrig få se den blomma om. Till slut gav vi upp.

BULBOPHYLLUM. Vi såg den som en utmaning. Bulbophyllum longissimumEgentligen förstod vi att vi inte skulle kunna klara den, men vi var sedan länge fascinerade av släktet med alla dessa arter, nära 2000, den ena märkligare än den andra. Bara se HÄR. Man häpnar.
Den art vi hittade på en utställning var Bulbophyllum longissimum. Det var roligt så länge den varade.
Efter sju år hade den bara blommat en gång. Då gav vi upp. Både madagaskarstjärna och Bulbophyllum är typiska utmaningar. Som gjorda för riktiga orkidéentusiaster att brottas med. Inte för oss.

LJUVLIG MEN ÖMTÅLIG. MINIORKIDÉ.  Vi borde ha begripit bättre. Med så liten mängd kompost i krukan blir det för svårt att hålla den lilla sötnosen med lagom vatten och näring. Den torkade ut för många gånger i rad. Vi förstod till slut att finesser som denna inte var något för vårt sätt att ha orkidéer.


MARIA ORANGUTANGFLICKA MED EN PRESENT I MUNNEN.

Hon kom ut ur skogen med en vanda i munnen, det var så vi träffade henne. Maria. Vi var i Sepilok, Borneo, i ett berömt barnhem för föräldralösa orangutanger. Alla resor har inte handlat om växter.  Vi stannade en vecka.  

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

UTÖVER DET VANLIGA – SOM SKÖN KONST