DEN SKONA KONSTEN ATT FÖRÖKA.

ATT SÅ, STICKA OCH DELA

 

ATT SÅ:

Examen i förökningsskolan:

Ett fönster fyllt med palettblad, alla olika hybrider, med egna färger, mönster och former.
Kunde ha varit ett examensprov i någon skola för inomhusodling: så många olika sorter, så jämnstora, så välodlade, så vackert planterade i krukor från samma tidsepok. Högsta betyg. Nu var det i stället hemma hos Christa Holm, författare och fotograf med växter som specialitet. Hon hade bestämts sig för att lära  allt om odling av palettblad.
Nu var fönstret på sin höjdpunkt. En fulländad komposition. Så vackert.
Hon hade sått de  flesta av de fröpåsar som fanns i butikerna. Och tagit sticklingar av andra sorter.  Bakom huset i mild skugga stod allla de hybrider, som inte fått plats i fönstret. Mellan tjugofem och trettio stycken. Alla vackert odlade förstås.
Nu var hon jättenöjd med arten palettblad, Plectranthus scuttelarioides, tidigare Coleus. Hon var imponerad av alla färger, mönster och former. Och av hur lättodlade de var, både att så och sticka. Rekordlätta.
Och att beskära? Dvs. skära tillbaka så att de håller formen. Jo, superenkelt.
Vi följde Christas exempel, köpte några fröpåsar  och sådde,  tiggde några sticklingar och satte.
Lyckat.
Så gjorde vi en liten handledning om hur det går til I förökningsskolan.  Varsågoda den kommer här:

ATT SÅ. 4  STEG.
1. 
Fröna till blomsternässlorna är små, svarta och hårda. De ligger här med några rosa blomblad från växten de kommer ifrån. De är så små att man måste strö  dem över jorden när man sår.
De större fröna tillhör Basella alba, Malabarspenat. Läs mer om basellan längre fram i sidofältet.

2.  Breddsådd. När man strött ut fröna över såjorden myllar man ner dem lätt och vattnar.   Resultatet blir en kulle av tätt sammanvuxna småplantor. Vänta inte längre än som på bilden. Nu är det dags att att ta plantorna isär, välja de starkaste och plantera dem i egna krukor.
De är förvånansvärt oömma.

3.  Plantor från breddsådden, nyskolade för några veckor sedan.   De tre utvalda kommer från en påse med blandade frön tillhörande Wizard-serien. Sortnamn: Längst bak W. ’Jade’, vänster fram W. ’Rose’,  höger W. ’Scarlet’. En annan vanlig serie är ’Rainbow’ med massor av sorter.

4. Här har vi breddsått en enda sort.  Ganska glest med frön.  Vi har inte tänkt att skola plantorna, vi vill göra en tättvuxen kudde.
Lätt gjort. Sen uppstår ett problem.  Palettblad växer kraftigt. Förr eller senare måste något göras. Allra enklast: ta en sax och korta ner alla grenarna med bestämda klipp.
Den mörka årstiden är palettbladets fiende. Ljuset räcker inte till för att ge det en vacker tillväxt. Det sträcker på sig, blir rangligt. Samma recept: klipp till med saxen. När sedan våren kommer, antingen plantera om den eller ta nya skott och sätt som sticklingar.

EN ETTÅRING.  FÖR OSS EN PERENN.
Det var länge sedan chili blev bofast hos oss. Vi har den först som prydnad i fönsterkarmen och sedan som krydda i matlagningen. När vi hittar en sort som passar oss, dvs med lagom styrka, runt 5, så använder vi den under vintern men sparar alltid en frukt  till våren och sår fröna.  På så sätt har vi fått fram de två sorter som vi har sedan många år.
Botaniskt namn: Capsicum annuum.
På bilden grön Jalapenjo styrka 5, den har vi kvar. Den röda bredvid är en Habanero, styrka 10, som vi inte har kvar, för stark för oss.
VÅR SENASTE CHILI: BONSI.
Vår senaste hittade vi på Plantagen. Etiketten: ”Ökologisk Chili, ’Bonsi’, styrka 7”, Vi har läst vidare att den kommer från Umbrien i Italien och är en typisk mini-chili. Frukterna är jättesmå. bara 1,5 cm. långa.  Det är nog med ett par frukter för att få en måltid med sting.
Tanken är att den skall ersätta en annan mini, den på bilden, vars namn vi inte känner, men har haft i många år.
LÄTTODLAD
Chili är en ettårig växt, dvs vi sår den på våren, den blomstrar om sommaren, sätter frö och vissnar om hösten. Men då har den alltså bildat tjocka frukter fulla med frön som vi sår nästa vår. På det sättet blir ettåringen en växt för många år, nästan en perenn i fönsterkarmen.
RADSÅDD: Man brukar säga att frön skall sättas på ett djup som är tre gånger fröets tjocklek. Chilifrön gror jättelätt.  En vecka-tio dagar sedan tittar de första  plantorna upp.
Jord? Jo, vi blandar tvättad sjösand med vanlig såjord. Hälften, hälften.
Vattning? Jo vi vattnar och lägger en glasskiva över så att jorden hålls fuktig. Vi vädrar lite då och då. Blir jorden för torr, vattnar vi igen.
Och sedan?
Plantorna börjar trängas med varandra. Nu    är det dags att skola dem. På bilden tre skolningar med 5-6 veckors mellanrum. Vi har alltså sått samma chili tre gånger. Här ett exemplar från varje skolning.

LISA SÅR CHILI OCH SKOLAR.
Sex fröplantor i en kruka. Nu trängs de, dags att ta upp dem och ge dem egna krukor.  Med lite lagom små fingrar går det lätt att att få frösådden på plats. Och då naturligtvis sätta dem i  vanlig planteringsjord.
Hon väljer inte vilka krukor som helst, bara sådana med hål i bottnen. Om hon råkar vattna för mycket kan vattnet lätt rinna undan 
den vägen.

ATT STICKA

Sticklingarnas plats. I ett fönster.

De älskar ljus och hög luftfuktighet.  Ljuset  får de utifrån.
Gärna mycket ljus, men så gott som ingen sol. Luftfuktigheten får de av varandra.
Och så har ett par fått egna växthus: plastpåsar,  här 3-liters som förslutits i toppen. 
Till  vänster fram ett saintpauliablad med ett par nya skott, I mitten en gren av begonia ännu inte rotad framför en pelargon. Till höger ett Streptocarpusblad med stora skott.
I plastpåsarna dracena och fikus.

Så lätta att ta med hem.

Vi har sett många ljuva hibiskusar på resa i de tropiska länderna. Och på Kanarieöarna. De finns överallt, i planteringar och trädgårdar. På bilden en gul hibiskus och en röd nerium i väntan på att bli nerpackade för hemresan. Vi har alltid en platt plastask med oss. 
Miljö: en svart strand på Tenerife. Vulkangrus.

ENKLASTE ENKLA. ETT TOPPSKOTT  I  VATTEN.
Skär av en topp, ta bort de nedersta bladen. Nu är sticklingen färdig. Sätt den i ett glas med vatten. Inget mer att tänka på. Jo, att fylla på med vatten. Sticklingen dricker. Och vatten avdunstar.
Så här gör vi bara ibland. Vi brukar för det mesta sätta sticklingen i en kruka med blomjord, vattna och sedan placera krukan i en plastpåse med öppningen uppåt. (Se hibiskusen nedan.) Påsen håller vi stängd de första veckorna. Dvs. tills sticklingen har börjat skjuta rötter.
De vackert röda sticklingarna är nu fullrotade och skall planteras i egna krukor. Växten är en Iresine herbstii, höblomster. Den är lika lätt att hantera som palettbladet.

DEN PERFEKTA STICKLINGEN. 

Lust till en riktig hibiskus? Sätt en stickling från en beprövad sort. I jord.


1. Så här ser en regelrätt stickling ut. Fem blad. Två tas bort. De nedersta.
2. Den färdiga sticklingen sticks ner
i jorden. Inklusive de borttagna  bladens fästen. Det är nämligen kring fästena som de nya rötterna bildas.
Man vattnar sedan och sätter ner krukan med sticklingen i en plastpåse, som skall fungera som drivhus. Den hålls uppe med blompinnar. Och försluts.
3.  Sedan tålmodig väntan. Sticklingen skall stå ljust men inte soligt.  Efter tre veckor öppnar man plastpåsen och låter den stå öppen.  Kolla bara att jorden hålls fuktig.
Titta efter de nya skotten. De kommer i bladvecken. När man ser dem väntar man två veckor. Sedan bort med plastpåsen. Den nya plantan är färdig.
Nu är det dags att börja vänja den vid solen. Försiktigt till en början. De nya bladen är känsliga. Med tiden älskar hibiskusar sol. Men se upp.  I ett soligt fönster kan det bli alltför varmt. Till och med för en hibiskus.