STINKBLOMMA, ASBLOMMOR OCH ORDENSSTJÄRNOR.

VÄRLDENS  VACKRASTE BLOMMOR MED VÄRLDENS VÄRSTA LUKT.

Stinkblommornas  drottning.

VÄRSTA BLOMMAN.
Bara
namnet:  Amorphophallus konjac.
Amorph betyder konstig – phallus betyder snopp.  Men konjac betyder här inte cognac som drycken, utan är namnet på knölen i de trakter där den odlas, stavas lokalt konnyaku. ( Används som livsmedel, oftast i form av mjöl).
Svenskt namn: Konjac-knölkalla.
VÄRSTA STANKEN.

Det finns bara en naturlig reaktion om man plötsligt kommer nära blomman.
S  P R I N G!!!
Lukten är outhärdlig. Vi vet. Vi hade en konjak-knölkalla i sex år. Se den här när den var som stiligast. Och luktade som värst. Vi låste in den i ett sidorum på övervåningen och tejpade alla dörrspringor. Sedan stängde vi av övervåningen. Därefter kunde vi bo kvar i huset.
Stackars den som höll i kameran och tog bilden. (Tord).
VILKA  ÄLSKAR VÄRSTA STANKEN?
Pollinerarna förstås. Flugor. De dras till stanken av ruttnade kroppar. Och till färgen av ruttet kött. De stöter också på strödda hårstrån som på döda djur. Det är där de kan lägga sina ägg och det är där deras larver sedan kan mumsa i sig vad de behöver.
Det kan de alltså inte. Blomman har ingenting att erbjuda. Larverna  dör av svält.
Blomman däremot har full användning för flugorna. När de tumlar runt i sitt ärende får de på sig pollen från blomman som de sedan avsätter på nästa blomma de besöker. Pollinering sker. Befruktning. Blomman är klar att föröka sig.
Och så till oss. Trots all denna bakgrund av förruttnelse och död har blommorna så mycket att erbjuda.  Så  mycket skönhet i så många färger och former. Hoppas att bilderna övertygar.

LÄSARFRÅGA:
Ett brev till min frågespalt i Hennes Verden, Köpenhamn.
KOMMER MIN LEOPARDSTILK TILLBAKE EFTER BLOMSTRINGEN?
Denne tårepalme fik vi for et par år siden. Den är spændende! Den vissner helt bort hvert år og skyder op næste år og felder de sammenkrøllede fligede blad ud og står som en palmparasoll. Den blir højere år for år – men i år så den noget anderledes ud. Då den åbnede sig, vimlede spyfluerne om den og den stank av ådsel et par dage. Därefterstod den flot i en meters højde uden at lukte.
Nu spørger jeg, er det deres endelig eller kan vi regne med at den kommer igen ?
              Med venlig hilsen,  Hanne  P. Skælskør.
SVAR: Kære Hanne, Ja, det kan du räkna med. Din tårepalm kommer igen. Den har två olika växtperioder:
Under den ena bär den  stora palmliknande blad. (Se sidofältet). Detta är den vegetativa perioden, som sörjer för tillväxten.
Sedan vissnar bladen, de faller samman, därefter blir det en paus och sedan kommer den andra växtperioden, den sexuella, då den stora blomsten sörjer för fortplantningen  med hjälp av flugorna.
Men blomstringen innebär inte slutet för planten. Den fortsätter likadant år efter år medan knölen växer sig större och större.
Med venlig hilsen, Nina.

FÅ BUKT MED LUKT.
Så småningom lärde vi oss. Vi ställde konjacen utomhus i lä och under skydd när den blommade. Och tog det lugnt, höll avståndet de första fyra, fem dagarna av blomningen, tills lukten lugnat ner sig.   Sedan var den med oss en veckas tid innan den föll samman.
Den är välkommen  tillbaka nästa år. Fast då med en vacker bladskrud i stället för blomma. Se sidostycket till höger.
Knölar är  lätta att hitta på nätet. Kolla: HÄR.
Vår knölkalla är en av över hundra arter av Amorphophallus, de flesta hemmahörande i det tropiska Asien.  Vår art heter A. konjac och kommer från Indonesiens djungler. Den mest berömda arten är A. titanum med en högsta höjd på tre meter. Världens största blomma.

STAPELIA. VACKER OCH VANLIG MEN INTE VÄRST.

I naturen – så här växer den.

De fyra blommorna gör skäl för artens namn:  Stapelia variegata, dvs Stapelia med varierande utseende.
Vi tog bilden i Sydafrika , 
  vid kusten i sydväst, där valarna leker med sina ungar nära stranden och  nära klipporna.
Ännu närmare var dessa spännande blommor. Våra fösta livslevande stapelior  i naturen. De växte vid våra fötter faktiskt, när vi drack vårt kaffe. De kröp in till serveringen från det vilda gräset utanför.
Plats Hermanus i sydvästra hörnet av Afrika.
De fyra blommorna står vända som om de gapade efter något. Eller bjöd in till besök.
Det gör de också. Flugor.
Till ackompanjemang av en riktigt dålig lukt. Flugornas älsklingsparfym. Lukten  av förruttnlse
Alla de vackra blommorna luktar ruttnande lik.
Lukten var så pass svag att den inte störde oss där vi satt.

Hemma hos oss.

Stor och praktfull. Den största asblomma vi någonsin haft. Och den mest rikblommande. Den är här över tio år gammal och tilbringar här sina dagar i ett västerfönster med både sol och skugga. Och framförallt om vintrarna i en temperatur under 15 grader. De flesta asblommorna växer i södra Afrika med låga vintertemperaturer.

STAPELIORNA  KALLAS  ASBLOMMOR.
As är ett gammalt ord för en död kropp av djur. Ett as luktar alltid   hemskt. Stinker. Det gör också dessa blommor, det är därför de har fått sitt namn. Men inte enbart därför.
De ser nämligen också ut som as. Deras färg och mönster påminner om ruttnande kött. Deras hårbeklädnad för tankarna till pälsen på ett djur. 

 

EN ASBLOMMA FUNGERAR SÅ HÄR.   Ex: Stapelia grandiflora. Stor asblomma.

Till vänster. Här är blomman på sin höjdpunkt. Lyser med sin köttröda färg, lockar med sina pälsklädda kanter och stöter ut sina luktmoln som tonerna ur en trumpet.
Till höger:  Där har en fluga fallit för lockelsen och lagt en kletig samling vita ägg strax under mitten. Dessa utvecklar sig till vita larver. Kanske äckligt. Men ofarligt. De dör snart av näringsbrist. Här finns inget ruttet kött att mumsa på. Här finns bara en illaluktande blomma. Flugan är grundlurad. Bra.
Vi gillar inte flugor. Tack Stapelia.
Och du får din belöning. Flugan är här för att hjälpa dig med befruktningen. Den kravlar runt och lägger sina ägg. Samtidigt får den blommans pollen på sig. Som den avlevererar på nästa asblomma som den besöker.  Fortplantningen är ombesörjd.
Det kallas symbios. Dvs beteendet är båda till nytta.
Undrar bara vad flugan får ut av det. Ingenting. Eller kanske motion.

GLÖM LUKTEN – KOLLA KONSTVERKET.

Det gäller att inta den rätta attityden: att njuta av det vackra och se bort från det dåliga. Att detta kan lyckas är förklaringen till att asblommor, ordensstjärnor och andra illaluktare kan vara så attraktiva för samlare. Många har fallit för deras skönhet. Det har också vi.
När man umgås med asblommor är det lätt att deras skönhet tar över. Lite lukt kan man väl tåla för skönhetens skull..
Stapeliorna och ordensstjärnorna tillhör naturens främsta konstverk. De olika arterna ser ut som sjöstjärnor med sina fem flikar, varje art har sitt eget mönster och sina egna glänsande färger.
Se här vår favorit:
Stapelia gigantea.
Jätteasblomma  på svenska.
Gör skäl för sitt namn. Har största blomman av alla. Spännvidden kan överstiga 40 cm. Här 34 cm.

LÄTTA ATT STICKA

Detta är den enklaste sticklingen. En bit stam. Här grön och glänsande med tre armar. Här är också tre rottrådar. Onödiga eftersom de ändå brister lätt och stammen gärna bildar nya rötter.
Också blomman är onödig ur sticklingens synpunkt. Den är med bara för identifikation (Arten är Stapelia (Orbea) lepida. Och särskilt för prydnad.  Bilden är lånad från en gammal katalog. För sin enkla skönhets skull.
Bort med blomman, sätt den t.ex  i en äggkopp.  Blanda hälften såjord och hälften sand i en kruka och sätt ner sticklingen till den första förgreningen. Planera krukan i ett ljust läge men utan stark sol. Vattna  sedan igen när jordytan verkar torr.
Plastpåse som växthus?
Inte vi. Stapelia är torktålig och klarar sig lätt utan.
Om skötseln: se ordensstjärnorna nedan: nybörjarväxter.

EFTER TRE ÅR.

Ännu en bild på Stapelia. Eller är det en Orbea? Så många har bytt namn. Det viktiga är att båda har samma artnamn: ”variegata”, den som varierar sig, dvs växlar  utseende.
Det var länge sedan vi hade denna lilla blommande kruka. Vi startade med två sticklingar som den här ovanför. Sedan har den fått sköta sig själv i ett västerfönster med delvis skugga om sommaren.

Släktnamnet Stapelia är tveksamt många gånger. För den som vill gå närmre in på vad som kan vara vad, Stapelia, Orbea  Huernia eller annat, rekommenderar vi vår egen favoritkälla Llifle. Klicka på rubriken nedan;

 

HUERNIA. ORDENSSTJÄRNA.

 

En liten samling hos oss.

     

Vår egen första asblomma var zebra-huernian, Huernia zebrina. Den till vänster. Samma art finns i två versioner.
Den mest vanliga är den till vänster: livbojen (Lifebuoyplant. Också kallad Little owl, lilla ugglan.)  Botaniskt namn Huernia zebrina subsps. insigniflora. (Subspecies = underart.)
Den andra versionen, den till höger heter Huernia zebrina sups. magniflora.
NYBÖRJARVÄXtER.
Vi har haft båda zebra-huerniorna i många år, de har vuxit starkt och demonstrerat sina fantastiska blommor. När vi haft några besökare hemma har det hänt de att de frågat: ”som de glänser, är blommorna av plast?”
Deras plats: ett österfönster. På vintern låga temperaturer, 10  till 15 grader och mycket lite vatten, de har nu sin viloperiod. På sommaren i delvis skugga. Full sol skulle vara för mycket. Men nu sätter de fart och blommar gärna. Vi är alltid noga med vattningen, aldrig vatten stående i krukorna eller på faten. Aldrig.
Vi har också läst in oss på huernia. Det finns över åttio olika arter alla från Sydafrika och länderna ovanför. Vi brukade hålla ögonen öppna på våra resor och kunde ibland komma hem med en eller ett par sticklingar.
Herniorna är lätta att rota. De är krypare och bildaren ofta en tät matta på växtplatsen. (Se biden överst på  kapitlet om Stapelia.).Så småningom hade vi en liten samling, elva olika arter. Sju av dem finns på bilderna här på sidan.
Det finns över 60 olika arter av Huernia, alla i södra Afrika. Om vi är osäkra på någon art, brukar vi kolla på nätet i ett galleri av bilder här bredvid. De är tydliga och många. 45 olika arter med underarter. Kolla HÄR.
Efter galleriet följer en genomgång av de olika arterna en efter en. Det handlar om skötseln, om ljus, jord och vatten. Mycket lärorikt.

TVÅ UTMANINGAR.
Med utmaning kan man mena mycket. Exempelvis om den blommande bollem Brachystelma barberae här intill kan man mena att man måste kunna stå ut med dålig lukt. Och denna är riktigt dålig.
 Man kan också mena att växten är svårodlad på gränsen till omöjlig. Den tjocka stammen, kaudexen,  är känslig. Vill gärna lägga av om den blir vattnad bara det minsta oförsiktigt. Gissa vad som hände med vår.
Detsamma gäller vår Larryleachia cactiformis. Vi brukar kalla den ”blommande gurkan”. Också den övergick vår förmåga. Tråkigt. Men det är vad som händer när man är nyfiken på den oerhörda rikedom som asblommornas värld utgör. Bara av Brachystelma finns det över 100 olika arter.
Huerniorna däremot låter sig gärna skötas om i enlighet med  vår egen beprövade erfarenhet, som det heter.

Om det är någon som har lust att bekanta sig ännu mer med   Afrikas spännande suckulenter så vill vi gärna rekommendera  Operation Wildflower från Sydafrika med ett enormt galleri, (över 11.000 bilder) samt intressanta texter.
Kolla HÄR.