EN VÄRLD AV VÄXTER.
I hela världen finns det runt tre hundra tusen olika växtarter. Med de mest olika egenskaper, beroende på var de växer. I snustorra öknar, i ångande regnskogar, i iskalla fjäll.
Vi har alltid tänkt: bland alla dessa gömmer det sig många som är som skapade för oss och vår tid. Som inte önskar sig någon bättre växtplats än våra moderna hem. Som kan trivas hos oss moderna människor med våra speciella livsformer.
Vi har ägnat många år åt att leta efter dem. Här är de vi har hittat och fäst oss vid. De är många. Kända och okända. Tåliga, långlivade, en del nästan oförstörbara.
En fråga svår att svara på:
Ni har så många växter, vilka tycker ni mest om? Det var ett barnbarn, 18. Hon sa: Tänk att det brinner. Ni kan bara rädda några stycken. Säg fem.
Lättare med femti, försökte vi.
Till slut fick vi samman fem. Det löste sig när vi kom på vad vi skulle kalla dem:
Våra superfynd.
Alla fem är superväxter. Och fynd. Fem förnäma fynd.
SUPERFYND. 1.
Jabily. Vårt älsklingsträd. Som gjort för en ny tid. Utöver det vanliga. Så lätt att leva med.
Ålder 28 år, höjd 63 cm över krukkanten, stammens största omkrets: 32 cm. 
Vårt älsklingsträd. Det har allt vi önskar oss:
Det ser ut som ett riktigt träd fast i litet format.
Det kommer från rätt klimat.
Det har den rätta uthålligheten.
Och dessutom:
det kan vara detta träd vi tänker på när vi talar om växter som skön konst. Varsågod, klicka upp bilden, håll med oss.
SKÖTER NÄSTAN SIG SJÄLV. Vi startade upp vårt träd från 
stickling. Sedan har det vuxit snällt, hela tiden i ett fönster mot söder med delvis skugga. Vi har mest gett det vatten, klippt tillbaka en och annan gren och fem gånger gett det en större kruka.
Botaniskt namn: Operculicarya decaryi. Kallas i engelsk text Jabily. Inget svenskt namn. Vi använder Jabily.
Trädet är extremt uthålligt, kommer från ökenartade trakter, södra Madagaskar. Där måste växterna klara sig utan vatten i många månader. Jabilyn klarar lätt ett halvår. Vårt oregelbundna liv, borta under långa resor, trädet har funnit sig utan protester.
FYNDET. SÅ GICK DET TILL. Aalsmeer, Holland. Den årliga utställningen. En monter proppfylld med träd i kruka, samma växtslag, olika former, de flesta för stora, för buskiga och för tråkiga. Från Israel. En ny växt på marknaden, varsågoda.
Men inget lyckat projekt, fick vi veta. Motvilligt gav de oss en stickling. En. Bara en.
Så startade ett av våra mest lyckade projekt. Kära Jabily, välkommen till oss.
EN STICKLING FRÅN SUPERFYNDET. NU 4 ÅR.
Redan en skönhet.
Ålder 4 år. Höjd 57 cm över krukkanten. Stammens största omkrets: 17 cm.
Visst tar det tid för ett träd att bli gammalt och vö
rdnadsbjudande. Men för att bli så här ljuvligt vackert har det räckt med fyra år.
Det är ett av tio småträd som vi startade samtidigt, fem från stickling och fem från frö. Mer om detta längre fram.
SOM EN BONSAI.
Visst ser det lilla trädet ut som en bonsai. Ett högt betyg. Men förvillande. Det är ingen bonsai.
En bonsai är en uteväxt, en bok, en lönn, ett barrträd. (Tänk japansk natur). Och en alldeles egen konst som lyder under ett traditionellt formspråk. Styrt av fasta regler.
Våra jabilies är inneväxter. De tillhör ett tropiskt klimat. Älskar värme. Hatar kyla.
Och formspråket?
Trädens eget.
OVANLIGA VÄXTER ÄR VANLIGA NUFÖRTIDEN.
På nätet finns världens största växtsamling. Lätt tillgänglig.
Aldrig har det varit så lätt att skaffa sig växter som idag. I blomsterhandeln förstås. Där finns mycket att hämta. Även om inte lika mycket som under storhetstiden. Se sidofältet, överst.
Och så det nya för vår tid: att vi har tillgång till världens största handelsplats. Internet. Där är ovanliga växter vanliga. Och långt ifrån okända. Ofta tillhör de en lång tradition bland hängivna växtmänniskor. Länge har de varit botaniska rariteter förbehållna ett fåtal entusiaster. Idag är de tillgängliga för alla genom nätet. Det är bara att söka på det botaniska namnet. Tack Linné. Allt finns. En rikedom inom räckhåll.
På nätet finns växter från hela världen. Som frö, som stickling eller som färdig planta. Vi är att gratulera. Vi lever i en ny tid.
TÅLIG SOM ETT OGRÄS.
En orkidé? Vem kunde tro det?
Vi har haft många orkidéer genom åren. Denna har varit hos oss längst. I över fyrtio år. Detta är dess blomning under dess tjugofjärde år. Med nitton blommor. Väldoftande.
Det är en laeliocattleya, en av väldigt många korsningar mellan Laelia och Cattleya.
Den är som gjord för ett modernt boende. Rätt klimat, rätt uthållighet och inte minst, ja, se på den! Vilken skönhet!
Man brukar säga att ju vackrare en blomma är, desto ömtåligare är den. Med denna orkidé är det tvärtom. Den är stryktålig som kirskål. Svårt att tro på, men sant.
Den råkade ut för en olycka för några år sedan. Föll i golvet. Gick i bitar. Vi plockade upp bitarna och satte dem i en ny kruka. Nästa år blommade den igen.
Ännu värre var nästa olycka. Den stackaren blev övervattnad under en av våra längre resor. Förlorade alla sina rötter. Alla. Men den hämtade sig. Fick nya rötter. Det tog sin tid men nu växer den och blommar som tidigare. Fast i delar. Namn; x Laeliocattleya Okarchee ’Dark Thunder’. Inget svenskt namn.
FRÅN BÖRJAN. Vi var nybörjare, visste ingenting om orkidéer. Men ville lära oss. Kontaktade Uno på Åkerös Orkidéer i Västervik. Bad honom skicka sina tre tuffaste orkidéer. Tack Uno.
Två klarade vi inte alls. Men den tredje! Okarcheen! Den lever alltså fortfarande. Dess skönhet är förstås dess egen förtjänst, inte vår.
Att odla orkidéer är en stor konst, vi har beundrat fantastiska exemplar på utställningar och hemma hos odlare. Men vi har bara lyckats med ett litet fåtal hemma hos oss. De tappra tio. Orkidéer är inte vår starkaste sida.
SUPERFYND. 2.
Stråldorstenia. För barn och vuxna bästa läromedlet. Också för oss.
Så spännande. Som en liten palm med märkvärdiga blommor, bleka solar som strålar åt alla håll. Och så otroligt lättskött.
NI SOM INTE VET HUR MAN GÖR. Att hålla sig med växter hemma, visst är det är något av en konst. Ni barn, ni många vuxna, ni som tvekar om hur man gör, ni vill kanske lära er ett och annat. Som vi fått göra.
I så fall:
Här har ni Dorstenian. I särklass bästa läroväxten.
Mera lättstartad och mera driftsäker än någon annan växt vi känner.
LÄTT att skaffa, genom frö eller småplanta.
LÄTT att så, inte många frön gror lättare.
LÄTT att hantera som nyfödd, tjock och stadig.
LÄTT att ha genom åren, perfekt i en vanlig lägenhet, stryktålig som de stryktåligaste.
FRÅN BÖRJAN. (För över 20 år sedan).Vi fick några frön. Vi vet ingen växt som är lättare att så. Se på blomställningen här intill. Just nu är en mängd frön på väg att fyras 
av. De har en skottvidd på omkring två meter. De växlar mellan tre färger, från gult, över grönt till rött. De röda fröna är precis mogna. De kommer att skjutas iväg inom en timme. Obs, vi har överdrivit färgerna för att frönas olika grad av mognad lätt skall synas.
FYNDET. SÅ GICK DET TILL. Botanisk Have, Köpenhamn. Avdelningen för kaktus och suckulenter. Där var den, dorstenian i all sin strålglans. Så märkvärdig, sa vi. Ett fynd från Jemen, sa Jörgen, trädgårdsmästaren. På sjuttonhundratalet. En dansksvensk expedition. Vill ni ha frön? Ja, tack. Därmed ett fynd också för oss.
Vad är skön konst?
Vad är vackert? Vi vill göra ett försök med en bild. Växten här är en sköldpeperomia, vanlig i handeln. Visst är den vacker.
Bladens form: alla dessa hjärtan.
Bladens färg: gröna, glänsande.
Bladens placering: vid sidorna, harmoniskt mitt emot varandra.
Inga stela, exakta mått. Allt skapat av växten själv. Med lite hjälp av en lycklig slump.
Naturens egna sköna konst. Peperomia polybotrya.
Vad som är vackert, vad som är skön konst, ligger i betraktarnas öga. I det här fallet Ninas och Tords. Vi brukar veta vad vi tycker. Vi har skrivit om växter i över 40 år. Mest om växter inomhus. Text och bild för tidningar i Sverige, Danmark, Norge, Finland och Tyskland. Dessutom fyra böcker.
Mest känd är ”Blommor besvarad kärlek”. Storformat. Bra Böcker 1991.
Genom åren har vi följt våra växter med kameran samtidigt som vi har skrivit om dem.
Och vi har rest. Vi har sökt upp våra favoriter runt om i världen för att se hur de har det hemma hos sig. Vi har besökt odlare och botaniska trädgårdar. Många.
Hela tiden har vi samlat på oss växter, både systematiskt och spontant och förtjust.
Se på den där! Den måste vi ha!
Så har vi tagit hem den ena växten efter den andra och bekantat oss med dem. Andra har vi läst om, blivit nyfikna på och beställt över nätet. Antingen som småplantor, sticklingar eller frön. Alla fick de en plats hos oss.
Bilden bredvid är från vårt florarium, ett rum byggt för våra växter. Grunden till vår bok ’Blommor besvarad kärlek’. Som mest hade vi 525 växter i var sin kruka.
DAGS FÖR EN SAMMANFATTNING. Nu kan det vara dags för en sammanfattning av vad vi lärt oss under alla dessa år. Av alla de växter som passerat vårt hem har ett stort antal blivit kvar. En ädel skara, kära vänner i familjen. Här berättar vi om dem som blivit något alldeles extra för oss.
Många har vi upplevt som skön konst.
Inte hela sanningen. Vi har också kära efemärer.
Tåliga, långlivade, en del nästan oförstörbara, javisst, de flesta växter vi presenterar här, sådana är de. Men hemma har vi förstås också efemärer. Ordet betyder flyktig, kortlivad. 
Som primulor, vårens första. Vi har dem varje år. Stannar bara kvar ett par veckor, men så dessa ljuva färger och dofter.
Att kalla primulor för efemärer har vi själva hittat på, men döm om vår förvåning när vi fann ordet som botanisk term för 200 år sedan. I boken ’Efemärer från Helicon’. Hellman 1832. (SAOB). Den handlar om växterna på berget Helicon i Grekland. Och var så säker, där växer det primulor.
En annan efemär är blåögat, Exacum affine,
en äkta ettåring. Dvs den gror från frö, blommar för fullt och sedan har den gjort sitt. Fast inte riktigt, Den har hunnit sätta frö. Kretsloppet fortsätter.
Vi har själva sått Exacum några gånger, men numera köper vi dem. Det har kommit nya hybrider i handeln. Här på bilden fyra olika. En del av dem har kvar artens starka orientaliska doft.
Blåöga hör hemma på Socotra, en karg ö i Indiska Oceanen, tillhörande Jemen.
Primulor, blåögon, blåklockor, minirosor, astrar, krysantemum och andra efemärer går att läsa mera om i vår förra bok: BLOMMOR BESVARAD KÄRLEK.
Vanliga växter på nytt sätt.
En liten skog av Natascha.
Ficus x ’Natascha’ är en vanlig krukväxt. Den har funnits i handeln sedan decennier. Med sina ganska små blad och sitt graciösa växtsätt är den ett fint material om man vill forma en växt till något mera än det vanliga. 
Till ett litet träd, en dunge, en liten skog.
Det finns flera småbladiga fikusar att välja på, men ännu är Natascha vanligast.
Den lilla dungen här intill är fjorton år gammal. Vi startade upp den med några småplantor.
FRÅN BÖRJAN. 
Steget till den färdiga dungen kan verka stort, men nej. Det gäller mest att ha tålamod och veta litet om vad de små plantorna tål, hur långt de låter sig formas. ’Natascha’ är enastående lättskött och formbar.
Vi berättar hur det gick till när vi odlade fram den lilla skogen. Steg för steg. HÄR
SUPERFYND. 3.
Silverchirita. Vår äldsta växt. Ett blommande skötebarn.
FYNDET. SÅ GICK DET TILL.
Botanischer Garten i Kiel, Tyskland. Vi var på jakt 
efter en växt från Tanzanias skogar, den vilda Saintpaulia ionantha. Om något år skulle det vara hundra år sedan saintpaulian kom till Europa. För att sedan bli en av våra mest älskade krukväxter. Vi ville lära känna den vilda arten. Berätta om den. Ta bild. Se HÄR.
Tyvärr, sa botanisten. Ni är felinformerade. Vi har aldrig haft någon. Men vi har en nära släkting här, fast från Kina. En superväxt.
Chirita chinensis. (Så hette den då.)
Vi fick ett blad med oss hem. På den tiden visste vi inte mycket om hur man förökar med blad. 
Men vi lärde oss. Jättelätt. Sedan dess har vi älskat den lilla växtens eleganta blommor och vackert mönstrade blad. Den blommar ett par, tre gånger varje år. Tålig som få, lättskött. Se HÄR.
En superväxt sa botanisten. Han hade rätt. Och för oss ett superfynd.
Svenskt namn: silverchirita.
Skönheten kommer med åren.
Det finns en poäng med att hålla sina växter vid liv. De förädlas ofta av tiden. En liten obetydlig växt kan utveckla sig till en praktfull prydnad. Med åren.
FRÅN BÖRJAN var den en helt vanlig liten svärmors bandrosett, såg inte mycket ut för världen. Men så fick den lite vatten då och då och lite ljus, den kräver inte mycket. Den fick nya rosetter, blev frodig, lysande grön och gul. Och när vi sedan hittade 
en kruka som framhävde den, (från Titti Persson, keramiker, Höganäs), så varför inte, låt oss kalla resultatet för skön konst.
Svenskt namn: svärmors bandrosett, det botaniska: Sansevieria x ’Golden hahnii’. Den är en nära släkting till den vanliga svärmors tungan, Sansevieria trifasciata. Denna känner alla. Den är så långlivad att den fått dåligt rykte. Tråkig. Liknar plast. (Men det tycker inte vi. Se längre fram).
Vår bandrosett har fortsatt att växa, har fått en ny kruka, svart, med gott om plats och har bildat många fler rosetter, 23 st. Bilden är tagen efter över 20 år. Den har hela tiden haft samma plats i ett litet österfönster.
Gulgröna eldslågor.
Också en skön konst:
Att skapa egna blommor. Nya färger, nya former – nya hybrider.
Vår senaste hybrid. En minisinningia, en av nio olika fröplantor. Ännu utan namn. Om man v
ill prova på hybridiseringens ädla konst, då gör man klokt i att välja sinningia. Den är lätt att handskas med och snabb att få i blom.
Modern blev pollinerad tidigt på sommaren, Vi sådde fröna i augusti, det första gröna bladet visade sig i september, vi skolade dem i egna krukor i november och såg den första blomman i december. Fem månader från frö till blommande planta.
De nio olika hybriderna 
skilde sig mycket från varandra, i färger, teckning, storlek, blomvillighet och inte minst i växtkraft.
Det gäller förstås att hitta några sinningior att börja med. Vi har haft några egna ganska länge. Vi har handlat ett par nya HÄR.
SUPERFYND 4.
ELEFANTFOT MED TUSEN HJÄRTAN.
Problemfri. Om vi kan säga detta om någon av våra växter så är det elefantfoten, Dioscorea elephantipes. Den har skött sig själv i över 20 år, i stort sett.
Inget problem.
Men ett mysterium. 
Hur kan det komma sig att varje höst, i september, skjuter den ut ett skott ur sin krackelerade knöl. Sedan grönskar den med tusen hjärtformade blad. Och till slut om våren stänger den av allt och låter bladen gulna.
Jo, en del förstår vi. Växten är från Sydafrika. Där är årstiderna omvända mot våra. Deras vår är höst hos oss. Klart att den vill växa under den ljusa årstiden. Den är bara i fel land, så att säga.
Men sedan. Vad menar elefantfoten? Har den glömt varifrån den kommer? Sydafrika. Och så står den och stortrivs i vårt kök. Den borde höra hemma i vårt växthus. Bryr den sig verkligen inte om klimatet?
Nej.
Där är mysteriet. Den följer slaviskt årstiderna i sitt hemland Sydafrika. Ändå trivs den hos oss som om den var en tropisk växt. Sydafrika har ett subtropisk klimat. Som vårt växthus.
Elegfantfoten betyder mycket för oss. Vi har köpt frön HÄR och sått fem.De nya plantorna har uppträtt i takt med den äldsta. Det kan ha skilt sig på någon vecka, inte någon månad.
FÖR ETT ANNAT KLIMAT. VÄXTHUS, UTERUM OCH BALKONGER. FROSTFRITT.
SUPERFYND. 5.
Det spralliga trollet på kullen.
Vi har den sedan tjugofem år tillbaka.
Från början en stickling, idag ett originellt litet träd som har format sig själv med bara en liten insats från oss.
Plötsligt såg trädet ut som om ett troll hade smugit sig in bland blad och grenar. Det hade hänt alldeles av sig självt när vi klippt tillbaka det om våren. Vi tog så klart en bild. Klicka upp bilden och hälsa på trollet.
Men ögonen? Jo, de är själva märgen, mittsträngen i de båda grenar, som vi tagit bort.
FYNDET. SÅ GICK DET TILL.
Kirstenbosch National Botanical Garden. Växten här ovan. Vi fick den som stickling. 
Och det var inte vilken stickling som helst, utan en gren tagen från själva originalet, dvs den planta, som upptäcktes så sent som 1977 av Ernst Jaarsveld, en välkänd botanist i Kirstenbosch, Kapstaden. Det är av denna Ernst som växten fått sitt artnamn: Plectranthus ernstii.
Det svenska namnet är flaskljus. Idag har växten hunnit till Sverige. Man brukar hitta den exempelvis på Tradera. Ett par tior för en stickling.
TOTAL MAKEOVER. PARADISTRÄDET FRÅN DAGIS.
Det mest försummade paradisträd vi stött på var på väg till komposten. Försummat i åratal. Oälskat.
Halvdött. På våra barnbarns dagis.
Till komposten? Vi mumlade något om att det kunde räcka med lite vatten.
Ville vi ha trädet?
Ja, tack.
Vi såg det som en utmaning. Vi tänkte oss en bildserie för en tysk tidning som vi arbetade för, Flora, Hamburg.
Vi skar tillbaka det brutalt. Vi kände arten. 
Vi visste vad den tålde. Och behövde. Vi ville visa hur lätt en växt kan låta sig formas. Hur den kan svara upp nästan med tacksamhet.
Vi följde dess utveckling och styrde den tålmodigt. Vi ville att den skulle se ut som ett naturligt och välskapat träd. Kraftiga stammar och ett elegant grenverk. Och helst: en praktfull blomning.
Det skulle leva upp till sitt namn:
Paradisträd.
Elva år senare tog vi sista bilden i vår serie. Bilderna och receptet finns HÄR.
Förmedling av kunskap, fytoskönhet i olika former, stimulans att umgås med levande växter under flera årtionden, allt förpackat i en synnerligen vacker hemsida.
STORT TACK Tord säger Hartmut Karl Schüssler forskande senior och beständig Alnarpare
Odlar mycket växter och har träffat Tord och hans hustru några gångerHar deras underbara bok.Hjärtligt tack för mycket lärdom om dessa skönheter
Kjære Tord
Kom over denne omtalen ved en tilfeldighet. Fantastisk at du fortsatt et så aktiv. Trist å erfare at Nina er død. Men du bor fortsatt på Lerberget? Husker med glede mitt besøk hos dere og den fantastiske fiskesuppen med stjerneanis. Bruker oppskriften alltid og bringer den videre.
Hadde vært fantastisk å møte deg igjen.
Hilsen gammel kollega og partner,
Björn Beining – fra Spania
Makalöst fina växter och lyckad formgivning. Jag har flera – Plecanthrus ernstii. Portulacaria Afra (Ny) Baobab – nysådd – den grpr långsamt, Redwood (Metassquoia. Jag är mest imponerad av ere Plecanthrus som jaj haft i närmare 20 år men har just nu ingen riktigt stor men en dunge har jag börjat skapa . Jag har mycket att lära mig. Googles bildsök (växtens namn + bonsai) kan ge fina foton men även skötselråd!
Hej Tord, vill gärna fråga om Claes, vi var goda vänner, inte jättetighta men hördes av ibland. Hade precis innan han ”avvek” bestämt möte där jag skulle få sticklingar av en ficus nerifolia som du oc h din hustru fick i Tyskland da Zumal. Av en slump fick jag också veta av Bengt Mårtensson , Paletten i Malmö, att ni är väl bekanta. På den plantskolan har jag hängt och kikat sedan jag var i kanske 7-årsåldern då var det ju Bengts föräldrar som drev den, nu är sonen Klaus mkt engagerad. Vet ju att du och Claes var mkt goda kamrater, var tog Cecilia vägen har sökt henne via Claes infosida men inget svar. Ursäkta om jag besvärar men jag vill ju så gärna veta, jag är inte bara nyfiken utan vill veta. Både Claes och Rolf.P var med vid folkhögskolekurser som Svenska bonsaisällskapet höll i Jämshög på 1980-talet. Dun och jag har settsmkt hastigt när vi anordnade årsmöte på Norrvikens trädgårdar ngn gång på 80-talet. Vår ordförande då hette Börje Duvell och han presenterade mig för dig. Svara om du har lust. Respekterar om du inte vill svara. mvh Bo