KARNIVORER GÖR DET PÅ RIKTIGT.
Karne= kött, vorer= ätare.

(Asblommorna och ordensstjärnorna gör
det bara på låtsas.)

ETT NATURENS UNDERVERK.
Berömd växtplats för kannrankor:
Mount Kinabalu.

Kannranka, Nepenthes, hör hemma i Ostasien. Denna N. maxima växer bland många andra kannnrankor på berget Mount Kinabalu,  berömt just för sin rikedom på kannrankor.
Berget ligger på nordöstra Borneo, den del som tillhör Indonesien där bilden är tagen. En dag i regn. Vi kom inte ens halvvägs upp i berget. Vädret. Fler bilder? För vått.
Bara en enda. Kolla sidofältet.
De märkliga kannorna bildas i kannrankans bladspetsarna. De är växtens sinnrika metod att skaffa sig näring.
KANNAN ÄR EN FÄLLA. 
Den lockar till sig insekter med hjälp av en ljuvlig honungsdoft. När insekten sätter sig på kanten är denna glatt som en tvål i ett badkar. Insekten halkar ner i kannans botten.  Där finns det en stark syra som snart upplöser den.

NÅGRA FLER AV VÄXTVÄRLDENS KARNIVORER, INSEKTSÄTARNA.
Serverade på ett fat.

Vi tar upp dem här bland våra favoriter, men det är inte för att vi lyckats så väl med dem. Vi är för otåliga och för oregelbundna i våra  levnadsvanor och de är  långt ifrån lätta att odla. Men från tid till annan kan vi inte låta bli att köpa hem någon av dem.
De vi har försökt med är de fem mest vackra och intressanta, Här på bilden står de tätt tillsammans och insuper fuktigheten omkring dem och det lätt filtrerade ljuset.
Längst bak till vänster:  Dionea muscipula, Venus flugfälla.
Bredvid till höger:  Drosera capensis, sileshår.
Framme till vänster: Pinguicula esseriana, tätört.
I mitten: Utricularia sandersonii, stenbläddra.
Till höger: Nepenthes spec, kannranka.
EN MORDISK SHOW. LÄTT ATT STUDERA.
Köttätare, carnivorer. Klart att de är intressanta. Dessutom. Vi kan på nära håll iaktta hur de fångar sitt byte och sedan förtär det.
Så här går det till:
Man skaffar en Venus flugfälla, serverar den en fluga och showen startar. Blixtsnabbt slår fällan igen om en förgäves sprattlande fluga. Obevekligt. Läs om den sinnrika mekanism som styr flugfällan. Bilder nedan.

Venus flugfälla.

ETT EXEMPEL NATURENS  SKÖNHET OCH GRYMHET.
Dionea muscipula.

Finns i två versioner:
1. Den vilda helt gröna i naturen.
2. Den rödgröna förädlingen där hemma.

Förädlingen är i våra ögon   läckrare än originalet. Men hur är den för flugorna?  Ser de den röda färgen som en signal om någonting att mumsa i sig? Kanske. Men mest är den ett lockmedel för oss kunder i affären.
Det är inte bara färgen som skiljer den vilda från den odlade. Den vilda har större fångstkapacitet. Den fångar och förtär dubbelt så många insekter som någon av de olika förädlingarna.
Dessutom. Venus flugfälla slår inte  igen på samma sätt vild eller förädlad. Den vilda håller dubbla hastigheten.
I ETT AKVARIUM.
Ett klassiskt sätt att odla Venus flugfälla. Akvariet fyller lätt växternas behov av god tillgång till vatten och inte minst till hög luftfuktighet. De står med sina krukor nedsänkta i pellets och är lätta att vattna.
TEMPERATUREN är förstås mycket viktig, tänk klimatet på Amerikas östkust i höjd med Atlanta. Varma somrar.   Svala vintrar,
I ETT JÄTTEGLAS.
Glaset har förstås samma effekt som akvariet. Fast se upp! Det visade sig snart att detta var för trångt för två plantor.
SÅ HÄR FUNGERAR FÄLLAN.
Här kommer en fluga.  Den upptäcker den öppna röda käften med dess galler av spetsiga tänder. Den lockas slå sig ner någonstans på den röda bladskivan. Kollar lite. Doften frestar. Nektar.  Något ätbart?
Den tar några steg åt ett håll. Sedan några steg åt ett annat.
Än så länge ingen fara.
Men.  Den öppna käften är en fälla.
Den har en sinnrik mekanism:
TRE TUNNA SVARTA STIFT.  De sticker upp ur den röda bladskivan.  Sensorer, känselspröt.
Här ser vi vad flugan inte ser. De tre stiften, sensorerna. De väntar på besökare. Sådana som flugan.

Flugan slår sig ner mitt på det gulröda fältet. Ser sig omkring, tar ett par steg framåt. Märker inte att den stöter till ett av de de svarta stiften.
Nu fortsätter flugan att ta sig framåt.  Försiktigt. Men råkat stöta tillett av de andra svarta stiften . Ingenting händer. Den vädrar heller ingen fara. nu heller.
Det borde den ha gjort. Blomman är inställd på att reagera vid den tredje kontakten,

NÄSTA STEG BLIR FLUGANS DÖD. Den rör vid nästa sensor.
FÄLLAN SLÅR IGEN.   Gallret sluter sig kring flugans kropp.
Snart kommer magsyrorna att lösa upp den till näring för växten.
Allt detta är förstås ett fascinerande skådespel. Som kan pågå i fönsterkarmen hemma hos vanligt folk. Naturens skönhet och grymhet på en gång.
VÄXTEN KAN RÄKNA.
Jo, då. T.ex. att fällan slår igen först när offret vidrört något känselspröt för 3-dje gången.
Dessutom: att mekanismen bara orkar fungera 10 gånger.
Och till sist: det tar bara 4 till 5 dagar innan Dioneaean har förtärt sitt offer.
FÖRBEREDELSER.
Innan man ger efter för sin lust att köpa en av världens mest fascinerande växter bör man förbereda sig.
Man måste:
Hitta ett friskt och sunt exemplar.
Ha en bra plats att ställa det på,  med rätt ljus och temperatur.
Ge den ett litet glashus att växa i, själva började vi med ett gammalt akvarium.
Lära sig hur Venus flugfälla vill ha det genom året, hur den vill vila respektive växa.
Det finns mycket att lära sig.  Och en stor glädje om man lyckas.

ETT LÄSARBREV.
Ninas spalt i Hendes Verden:
HVORFOR VIL INTE KANDEBÆRERE OVERLEVE HOS MIG?
Kære De,
Tak for de gode sider. Det er dem jeg læser og kikker på først! Jeg er meget interesseret i kandebærer, der er så stor og flot, t. ex. som den som var i Hendes Verden nr 15.
Nu har jeg haft 11 st, ikke på en gang, men de går ud. Hvordan gör jeg med gødning og vanding?
Min mor havde en som hon måtte klippe ner flere gange om året, når den begyndte at bøje sig hen af loftet. Da min mor døde fik jeg den, men den gik ud efter et par mdr. Kan jeg hænge den på en halvmørk væg? Det er en sjov plante som jeg gerne vil ha.
Venlig hilsen,
Mimi E , Næstved.

SVAR:  Kære Mimi,
Kandebærer, Nepenthes, er ikke nogen lätt plante att ha i et almindeligt hem. Du kan absolut inte hänga den mot en halvmörk vägg. Den vill ha mycket ljus men bara måttligt med direkt sol under vår, sommar och höst. Under sommaren rejält varmt som det är i Ostasien, där den hör hemma. Om vintern å andra sidan vill den gärna ha den sol som bjuds. Då vill den också ha det svalt 10-15 °, samt högre luftfuktighet än som är vanligt i en modern bostad.
Det är visserligen en tropisk växt men lever ofta på höga höjder, som på berget Mont Kinabalu på Borneo.

Venlig hilsen, Nina.

FLUGTRUMPET  HEMMA I SVERIGE.

I nordvästra Skåne, Munka Ljungby-området. Nära golfbanan, hemma hos Kerstin.

Man ser tydligt att flugtrumpeten trivs på platsen. Stark tillväxt, klar grön bladfärg. Ändå hör den inte hemma här. Den har bara hittat en plats med liknande klimat som hemma i Nordamerika.  Den stora faran här är att vintrarna kan bli för kalla. Så här långt har den klarat sig i fyra år.
Man får anta att den klarar insektsfångandet lika bra här som hemma. Den lockar till sig insekter genom en doft från trumpeterna.
Insekterna halkar sedan ner i trumpetens botten på samma sätt som hos kannrankorna, se Nepenthes ovan, och blir en del av den kemiska soppa som växten lever av.

 

PÅ ETT FAT MED VATTEN FÖR LUFTFUKTIGHETENS SKULL.

Vi har bara haft en handfull kannrankor genom åren. Med begränsad framgång. Den äldsta blev bara två år. För låg luftfuktighet, tror vi.
Det är inte lätt att ge den allt den behöver. En idealisk plats för en kannranka är förstås som här på Köpenhamns Botan.
Lägg märke till att den står på ett generöst fat. Där fylls det på med vatten varje dag. För luftfuktighetens skull.

 

PÅ EN STENVÄGG I MEXIKO
I KRUKA HEMMA HOS OSS.

Pinguicula, på svenska tätört. Vi har tre arter i landet. Arten på bilden heter P. esseriana och den hittade vi hemma hos Lau i Fortin de las  Flores. På en vanlig stenvägg. Kolla HÄR.
Kolla närmre på bladen. De är prickiga av döda insekter som fastnat på den klibbiga ytan.
Tätörtens fångstmetod.
De båda i kruka kommer från vår egen fönsterkarm, vi trodde att vi skulle kunna bygga upp en liten botanisk trädgård med bara karnivorer.
¨Ta med några småplantor hem och pröva”, sa Lau och packade ner fyra gröna rosetter i en plåtask, inslagna i lätt fuktat papper.
Nå, vi hade ingen stenvägg hemma utan satte alla i var sin kruka och gjorde vårt bästa för att hålla dem vid liv. Bra ljus i ett fönster, daglig  duschning, men så iväg på en ny resa och så när vi kom hem så var det dags att ge  upp försöket.

ANDRA KARNIVORER SOM MAN HITTAR I HANDELN.

Drosera capensis  eller kapsileshåret tillhör det sortiment som man ofta hittar i den vanliga blomsterhandeln. Men man förstår av artnamnet att den kommer från helt andra väderstreck  än vårt eget, nämligen Sydafrika.
Vi har bara bilden kvar av våra egna  försök att odla  sileshår. De såg fina ut några veckor som på bilden men sedan tacklade de av långsamt men säkert. De trivdes aldrig hos oss.
Det kommer nog att dröja innan vi gör  nästa försök i karnivor-branschen

Utricularia sandersonii eller stenbläddra.
Lust  har vi däremot till den underbara lilla stenbläddran med sina kolonier av vita klockor växande tätt i den friska mossan. Så elegant.  Bilden är inte från hemma hos oss utan från Köpenhamns Botan.  Och vi förstår. Vi skulle få samma problem med dem som med Droseran.
Inte särskilt uppmuntrande.