Vi och våra flamingos. Vi skrev kärleksfullt om dem i vår bok BLOMMOR BESVARAD KÄRLEK. Flamingo besvarad kärlek? Ja, kanske. Men för hur länge? Ett par tre år. Inte mycket mer.
Men vi älskar dem ändå. Vi har vi  haft flamingos  i vårt hem så länge vi kan minnas, exemplaren har visserligen avlöst varandra, men vi har alltid haft lust att skaffa nya.
Vi vet inte vad vi gör för fel. Vi brukar ha dem i ett österfönster med sol på morgonen eller i ett västerfönster med delvis skugga. Det gäller att efterlikna förhållandena där de lever på marken i Mellanamerikas regnskogar.. Det sägs att flamingon från början hittades i Guatemala men sedan dess bara har återfunnits i Costa Rica.
Visst är de stiliga när vi kommer hem med dem. Och verkar tåliga. Lysande röda hölsterblad, ringlande blomkolvar, blanka blad. Och visst är de tåliga, första året, andra året. Sedan minskar glansen, färgen bleknar,  som om de tappat livslusten. Inga riktiga tuffingar. Bara halvtuffingar.
Men ett par tre år av färg och skönhet, tack! Flamingon har en given plats hos oss på. Här ovan är den senaste, ännu  bara några månader gammal.
EN ANNAN ART. Från början handlade Anthurium som krukväxt bara om flamingo, A. scherzeranum. Men under senare år har en annan Anthurium-art börjat ta över, rosenkallan, A. andreanum. Den gula här intill är vår senaste. Den är ganska liten till växten, 25 cm över krukkanten. Med tanke på färgen borde den kanske kallas citronkalla.
IVRIG FÖRÄDLING. Från början var flamingoblomman ensam som krukväxt. Den kom i handeln på allvar efter andra världskriget. Då  enbart rosenkallan som snittblomma. Men rollerna har ändrats. Rosenkallan har idag hunnit ikapp flamingon som krukväxt, tack vare en ivrig förädling. Och gått om.
Förädlingen av rosenkallan som snittblomma har varit igång sedan förra århundradet. Med spektakulära resultat som bilden visar. Någon har sagt att detta är växtförädlingens mest lyckade försök att få ett stycke natur att efterlikna plasten.
Men därför också deras framgång. De gamla snittblommornas färgrikedom har lånats över till de nya rosenkallorna i kruka.
KUNSKAP I BOTANIK.  EN GOD AFFÄR.  Om
man vet hur man väljer en färsk Anthurium så får man  största möjliga livslängd för pengarna.
Till vänster en flamingoblomma, A. scherzerianum, till höger en rosenkalla, A. andreanum. Lika fast olika. Båda har röda hölsterblad men rosenkallans är glänsande och hjärtformat. Flamingons blomkolv kröker sig som en liten svans,  rosenkallans är större, spikrak och gulvit.
Bådas blomkolvar är täckta av små, små blommor i olika stadier av mognad.  De är inte så tydliga på flamingon eftersom de har samma färg som kolven. Tydliga är de däremot på kolven till höger, rosenkallan:
KOLLA  BLOMNINGEN. (På den gulvita kolven.)
Ute i spetsen är den gul och blank, full med knoppar.
I mitten är den helt vit, utslagna blommor.
Längst in är den grågul, vissna blommor.
Det är lätt att se att den har avverkat halva sin blomning.
Flamingon till vänster blommar på samma sätt men glesare, ändå ser man att blommorna i spetsen fortfarande är knoppar. Idealet är förstås att köpa ett exemplar som nyss har börjat blomma.
ANGÅENDE SLÄKTNAMNET ANTHURIUM. Varför flamingon har fått sitt svenska namn efter den långbenta och skära flamingon är inte lätt att förstå. Den kunde ha fått sitt namn efter sina kolvar som kröker sig som glada svansar. Det är så den har fått sitt botaniska namn: Anthurium =  ’Anthos’  blomma + ’oura’ svans. Allt på grekiska.  Svansblomma.
Tre underbara kallablad