DORSTENIA- STOR FAVORIT.

Vårt superfynd nr. 3.

Så läcker. De stolta stammarna, de blanka bladen  och så dessa strålande solar till blommor. Därav det svenska namnet: stråldorstenia. Höjd över krukkanten 32 cm. Ålder omkring 20 år.
Dorstenia foetida är en av våra stiligaste växter. Dessutom en av de tappraste, i topp när det gäller uthållighet och tolerans mot försummelser.
Skötsel? Sol förstås, men ingenting överdrivet, den bor hos oss i samma västerfönster sedan över tjugo år. Ger man den bara vatten utan alltför långa uppehåll så klarar den sig själv. Det beror på de tjocka stammarna som lagrar vatten och näring.
VILAR GÄRNA OM VINTERN.
Stråldorstenian grönskar under nio månader av året och vilar tre. Ungefär. Vi slutar vattna någon gång i november och låter den sedan tappa bladen i lugn och ro. Vi sätter igång den igen i mitten av februari och då dröjer det bara några veckor så dyker de första bladen upp. Samma dorstenia som syns i full  skrud ovan, den har nu vaknat.
Det kan kännas oroligt att låta bli att vattna i tre månader. Men inga problem, en någorlunda vuxen dorstenia klarar det lätt.
Det är spännande med växterna som vilar om vintern, att följa deras utveckling, att umgås med dem.  Som dorstenian. Nyvaknad är den en egenartad prydnad, den knaggliga stammen, de små urgröpningarna, där de gamla bladen suttit, knippen av små nyfödda blad. På sitt eget sätt en skönhet.  
Under växtsäsongen vattnar vi kontinuerligt. Men alltid först när jorden blivit torr. Övervattning är i stort sett det enda en dorstenia inte tål. Så är den också är en ökenväxt hemmahörande i Jemen. Se sidofältet.
ÅLDER OMKRING 5 ÅR. Detta är samma exemplar som den praktväxten överst på sidan. Första bilden.  Ålder omkring fem år. Själva har vi bara haft den i två.
ÅLDER OMKRING 15 ÅR.  Här är samma dorstenia efter ytterligare 10 år. För att få ett begrepp om skillnaden i storlek, så tänk på att i verkligheten är blommorna lika stora på alla de tre exemplaren.
SKJUTIVÄG.  Växten gör skäl för det smeknamn vi gett den.  Den är verkligen en ivrig skytt. Under den ljusa årstiden när den är i blom så avlossar den skott på skott. Hamnar de i en grannkruka så gror där snart en ny planta. Om de missar så gör det inte så mycket. De är så små att de nästan inte syns.

FÖR BARN OCH VUXNA. BÄSTA LÄROMEDLET I VÄXTVÄRLDEN. 

Att hålla sig med växter hemma, visst är det är lite av en konst. Ni som kanske tvekar om hur man gör, I så fall:
Här har ni Dorstenian. Utan tvekan en av de bästa läroväxterna.
Mera lättstartad och mera drifssäker än de flesta andra växter.
LÄTT att skaffa särskilt genom frön.
LÄTT att så.
LÄTT att hantera som nyfödd, tjock och stadig.
LÄTT att ha genom åren, perfekt i  en vanlig lägenhet, stryktålig som de stryktåligaste.
Och så vilar den om vintrarna från december till mars. Då får den vara helt ifred.
Svenskt namn: Stråldorstenia. Varför strål-? Jo, den strålar som en sol (ritad på ett dagis). Det som strålar är blomställningen. Denna består av många, många, små, små blommor som på en äng. De flesta har redan satt frö som nu, tjocka och präktiga har tagit sig upp ur blomsterängen.
De röda är mogna att skjutas iväg. De pressas ut av växten som man kan göra med en våt tvål i handen. Några gröna är snart mogna. De skjuts iväg om någon dag. Omogna gula frön skymtar bland massor av små, små blommor som om de låg och guppade i en ärtsoppa.  Deras tur kommer.
Det sägs att blommorna pollineras av sniglar som överför pollenet från ståndarna till pistillerna när de sniglar sig fram över blomsterängen.
Vill man samla på sig frön är det lätt att göra en fröfälla genom att trä över en plastpåse. Vårt rekord på en dag är 26. Sedan är det bara att strö ut några frön över såjorden i en kruka, låta en del myllas ner en smula och andra ligga kvar på ytan. Sedan vattna och täcka med glas eller genomskinlig plast.
SKAFFA-TIPS. Frön eller småplantor att köpa: Se på Tradera eller Se HÄR. Eller Se HÄR.
Vi vet inte många frön som gror lättare. Eller är mera lätthanterliga som fröplantor. På bilden ovan är det dags att skola plantorna, dvs ge dem var sin egen kruka.
Eller som här bredvid. De ligger på en tallrik, fröplantor som skall stoppas i var sin tändsticksask och skickas iväg till goda vänner. Här ligger de och väntar på att frostnätterna skall ta slut. De kan ligga i veckor utan vidare.
Om Dorsteniasläktet Se HÄR.

ATT KÖPA SÄLLSYNTA VÄXTER.  SE SIDOFÄLTET TILL HÖGER:
ETT EXEMPEL.
Så köpte vi en av våra mesta älsklingar.
Enkel, spännande och helt underbar.
KNÖLDORSTENIA. DORSTENIA BORNIMIANA.

Kommer från Wongonyi  i Kenya, bor nu hos oss.
På nätet finns växter från hela världen. Som frö, som stickling eller som färdig planta. Vi är att gratulera. Vi lever i en ny tid.
Knöldorstenian  har begripit hur den skall charma sådana som oss. Med blommorna förstås. De ser ut som några trevliga djur som sprallar med alla benen.  Dessutom har den ännu inga blad som skymmer showen.
Lägg märke till att den blommar med många småblommor i ett grönt fält. Precis som Dorstenia foetida här ovan.
Vi kunde inte motstå frestelsen, när vi hittade barnimianan till salu hos Uhlig Kaktéen,  Se HÄR.  (De har ytterligare ett tiotal arter).Vi visste av erfarenhet att vi får fina växter från Uhlig.  I det här fallet en knöl mellan 1, 5 och 2, 5 cm i diameter. Se fakturan och följesedeln i sidofältet.
Ännu mycket billigare blir det förstås att köpa frö. Det är så vi för det mesta skaffar oss nya spännande växter.
Läs om förloppet ute i sidofältet under samma rubrik som ovan: ATT KÖPA SÄLLSYNTA VÄXTER.

TILLBAKA TILL STRÅLDORSTENIAN.  SOMMAR OCH VINTER.

VINTERBILD.

Om vintern ser dorstenian märklig ut.  Särskilt om man låter den stå utan blad under flera månader. Dvs. man vattnar inte.
En samling havsmaskar som reser sig ur bottensanden och ser sig omkring med sina små antennögon.
Så kommer då solen tillbaka i februari.  Antennögonen visar att de egentligen är blad. Fler kommer. Sedan dessutom blommor. Som skjuter omkring sig med sina frön.
Spännande.

SOMMARBILD

Om sommaren liknar planteringen en samling vildvuxna palmer på  
en tropisk atoll. Kokospalmer som bär  rikligt med stora gula blommor i stället för    kokosar.
Ja, dessa blommor, dorstenians största tillgång. Gula solar som strålar åt alla håll.
Och som håller sig vackra en bra bit in på hösten.
En ljuvlig prydnad. Och så otroligt lättskött.

BOTANISTENS SISTA FYND.

Innan Forsskål, (Se sidostycket överst), dukade under för strapatserna i Jemen, hade han hittat en liten kär blommande växt. Han  pressade den, torkade den och skickade iväg den till Linné i Upsala. I ett tjockt paket tillsammans med många hundra andra fynd.
Detta var en stråldorstenia, Dorstenia foetida.  Första gången den visas upp i Europa. (Fast i herbariearket nedan kallar Forsskål den för Kosaria foetida.)
Men paketet kom inte längre än till Köpenham. Där togs det om hand av Karsten Niebur, expeditionens ledare, hemkommen  från Jemen levande. Alla de växter Forsskål samlat för Linnés räkning kidnappades och införlivades med Nieburs egna samlingar.
Idag finns herbarieearket med den pressade dorstenian att beskåda på  Danmarks Naturhistoriska Museum.
Tack för bilden, Museet.

Catalogue number                       C10002476
Collection name                           General Herbarium
Taxon                                                  Kosaria foetida Forssk.
Family                                               Moraceae
Country                                            Yemen
Locality                                              AlHadiyah
LAB_VERBATIM_LOCALITY
Date  collected                             – 03-1763
Collector                                          Forsskål.  P.

SIST MEN OCKSÅ MINST.
Dorstenia benguelliensis. Höjd 25 cm, ungefär samma bredd. Den är en typisk knölväxt, grönskar och blommar om sommaren, vissnar ner om hösten, vilar under  vintern och så en vacker vårdag börjar man vattna och en ny växtperiod börjar.

 

ÖKENROSEN. ADENIUM OBESUM.

Tjockstamsväxt, kaudex. (Kräver tålamod.)

Ökenrosen är berömd för sin skönhet, med stam som en gammal ek och en krona som en brudbukett. Många exempel på nätet, sök på ’Adenium obesum som bonsai’.
Stammen är snidad som en modern skulptur, tjock, nästan havande. Därav artnamnet, obesum är latin för tjock. Den rätta botaniska termen för en sådan tjockis är kaudex.
Vad är kaudex?
Vad som är stam och vad som är rot nere i jorden går inte så  lätt att åtskilja. En kaudex är ett överlevnadsorgan, innehåller vatten och näring som växten kan leva på under långa tider.
Vi har kämpat med ökennrosor. Vi hade den rödvita i över tio år, en gåva från Günter Dehmel i Bad Aibling, Sydtyskland. Den blommade vackert de första åren, sedan tröttnade den. Men inte vi. Ökenrosor var ett projekt vi inte ville ge upp.
Vi testade att köpa nya hybrider, inga fullt utvecklade kaudexplantor med tjocka stammar utan små blommande buskar, framtagna för blomningens skull.  Den flottaste hette ’Laura’ en jättesuccé så länge den blommade. Efter fem veckor ingick hon i vår kategori ökenrosor som vi inte lyckats med.
 SUCCÉ. FRÖN!   
Vi skaffade frön hos en ökenrosexpert i Sverige.  AdeniumBigBay. Ett stort utbud av småplantor, fröer och diverse tillbehör. Se den förnäma hemsidan. https://adeniumbigbay.com/product-category/seeds/
Recept för sådd av ökenros.
1. Jord: Hälften såjord, hälften sjösand (tvättad).
2. Temperatur:  Värmeduk och runt 24°.
3. Årstid: hösten med belysning.    
4. 5 frön grodde på ett par veckor och utvecklade sig till knubbiga småplantor. Så här såg de ut strax före jul.
Suckulentbebisar.
De små fröplantorna visade sig efter hand vara  på gränsen till oförstörbara. De tappade bladen om vintern, kom igen snällt om våren.  Här är den största. 3 år och 8 månader gammal. Nu är det september.
VÅR FÖRSTA  EGNA.
Vi hade våra hemsådda ökenrosor i ett västerfönster i flera år. Efter en tid koncentrerade vi oss på en enda, den kraftigaste. Den växte till sig rejält men ville inte sätta knopp.
Så en tidig vår satte vi ut den i växthuset. Men först efter att ha ökat upp nattemperaturen till minimum 18 grader. (Normalt har vi bara vintervilare i växthuset. Temperatur: mellan 5 och 10 grader.)
 Vår ökenros förstod vad vi menade, satte knopp och blommade.
Visst är ökenrosorna beundrade för sin blomning. Hos oss blommar vår  på försommaren och håller på fem till sex veckor. Tack.

EFTER YTTERLIGARE 2 ÅR.
Efter några år ändrade sig omständigheterna. Ökenrosen blev stående i ett söderfönster i köket. Och där gick den i blom helt utan någon sänkt temperatur under vintrarna. Vi antar att den uppnått mogen ålder.
Och den blommade inte så lite. När bilden togs räknade vi till nära 40 blommor. Och den höll på ända in mot slutet av augusti. Tack igen.
Nu hade vi förstås året innan planterat om den i en betydligt större kruka.
Vi lär oss att Adenium är en variant av Aden, det gamla namnet på Jemen. Och vi lär oss att det var här som växten upptäcktes en gång i mitten av 1700-talet.
Av vem då?
Peter Forsskål förstås, Linnés utsände botanist. Se sidostycket överst på denna sida. Om Dorstenia. Forsskål på bild med text.
Ökenrosen är berömd för sin överdådiga blomning. Och vi är hänförda över vårt exemplar. Ändå är vi nästan mer fascinerade av en annan del av växten. Den tjocka stammen och grenarna som liksom utan någon övergång smyger sig upp ur den skimrande barken.

 

Ännu flera kaudexväxter.

Den kallas bombax när man talar om den som inomhusväxt, Pseudobombax ellipticum.  Där den lever i Mellanamerikas natur  kallas den rakborstträd på grund av sin blomning.
Men de vackra ljusröda rakborstarna får man aldrig se i ett vanligt bostadsrum, bombaxen blir inte tillräckligt gammal.
Den kallas också bomullsträd. Men inte heller får man se trädets stora bomullsfrukter. Pseudobombaxen är nära släkt med de två mest berömda bomulls- träden, Bombax ceiba och Ceiba pentandra, vars bomull förr i  världen fyllde de flesta stoppade kuddar och madrasser. Råvaran kallas kapok,  var en stor industri och används fortfarande. Till salu på nätet för särskilda ändamål. Ordet Bombax tycks ha med grekiska för bomull att göra.
Att ha en bombax i sitt hem är en jättetillgång, tycker vi. Kolla den vackra tjockstammen och det eleganta  bladverket. Dessutom: den är lätt att ha hand om.
Bombaxen på bilden ovan tillhör Ernst Specks på Exotica i Tyskland. Vår egen här bredvid är kanske inte lika vacker men vi vill gärna visa den ändå.
(Titta i sidofältet. På teckningen i den grova barken, ett slags gröna bladformer.)
Vi köpte vår på rea hos Stenåsa i Falkenberg för runt tjugo år sedan. Den har stått på några olika platser i vårt hem, för det mesta i västerläge. Den tolererar det mesta som så många andra kaudexväxter. Den växer kraftigt och brer ut sig med sina grenar och blad. Men lyckligtvis tål den att beskäras rejält.

PARAPLYARALIA. DWARF SCHEFFLERA BONSAI.

Följ historien om det lilla trädets äventyr genom många år hos oss och våra anhöriga.  Världens tåligaste? Det har inte gett upp oss än.

Vi fick den av David Fukumoto någon gång i mitten av 80-talet. Vi besökte honom på Hawaii, Big Island, där han hade sina odlingar. Hans firma Fukubonsai, Se HÄR, var då storproducent av enkla innebonsai, främst inriktad på en art: Paraplyaralia, Schefflera arboricola.
se HÄR.
David lyfte upp växten. ”Dwarf Schefflera Bonsai”, sa han. ”Vackra blad, kraftiga grenar, synlig tjock rot, sprucken lavasten. Världens tåligaste innebonsai.” Se HÄR.
När vi hörde honom tyckte vi att han överdrev. Han fortsatte: ”Här behövs inga kunskaper om klassisk bonsai. Scheffleran klarar dåligt ljus, mycket torka. Glöm gärna bort den, när ni sen får syn på den så ge den lite vatten. Blir den för stor så klipp den tillbaka.”
Han skulle skicka ett exemplar till oss med nästa sändning till Europa, sa han, vi kunde hämta den på Bonsaicentrum, Heidelberg, Tyskland. Det gjorde vi efter ett år. Tack för det fina exemplaret.
 Vi kan bara ge honom rätt i vad han sagt om hur stryktålig den var. Ingen av våra växter har genomlevt värre strapatser och ändå levt vidare.
Hos en av våra närmaste stod den ett par år på en studentkorridor, därefter i flera tillfälliga bostäder, sedan undanställd under byggperioder, för det mesta ovattnad, dammig, mer eller mindre bortglömd. Så ett par gånger när vi kom på besök,  fick vi syn på den stackaren, tog hem den och återupplivade den.
På det viset blev vi rehabspecialister. På dvärgaralia. Spännande, lärorikt, tala om att samarbeta med en växt. Varje gång beskar vi den, någon gång planterade vi om den, i samma kruka fast i större storlek. Och så tacksam den var. Så ljuvligt när de första nya skotten började visa sig. Och så finalen, när vi lämnade den tillbaka.
Beröm till oss?
Ja, men nej, tack.
Det mesta var växtens förtjänst.
Följ rehabförloppet genom bilderna i sidofältet. Utvecklingen från 1980-talet och framåt, under 27 år
Någon traditionell bonsai har vi inte försökt göra av Davids FUKU-bonsai.  Vi har låtit den styra sig själv. Vi är mycket nöjda med hur den uppför sig.
När vi besökte Davis Fukumoto, passade vi på att ta med oss en av hans mest lyckade aralior upp till vulkanen Mauna Kea för att ge den en värdig bakgrund.
En annan av Davids finaste såg vi på Bonsaicentrum, Heidelberg, när vi hämtade vår present. Vi tog en bild. Samma släkte, men en annan art: Schefflera actinophylla,  Svenskt namn: palmaralia.
VI HAR INTE LYCKATS. Vi har själva skaffat småplantor av papaplyaralia för att försökt få dem att likna Davids skönheter. Vanlig papaplyaralia, förstås. Som David inte använder. Han har en  speciell kortvuxen sort till sina småträd. Hur han gör när han formar den vet vi inte.  Det räcker att vår växt blir kvar (om än inte hos oss) och växer sig vackrare för varje år.
Vi har växlat mejl med honom nyligen. Tyvärr, någon export till Europa har han inte mer.

Kurrajong.

Kurrajon är ett landskap i sydösta Australien som har gett sitt namn åt ett antal träd av Brachychitonsläktet. Vi har haft några av dem  genom åren, men först på senare år fått kunskaper om dem och erfarenheter. Vi är mycket förtjusta över två av dem. B. bidwillii och B. discolor. Inte minst är vi imponerade av deras överlevnadsförmåga.
De är visserligen inte tropiska men vi har dem i ändå vanliga bostadsrum. Det går perfekt. Vi ger dem bra ljus och försöker vattna dem regelbundet. Missar vi någon gång så protesterar de inte.  I naturen är de stora träd.
SKAFFA-TIPS: Lätt att hitta frön. Vi har skaffat frön från Sunshine-seeds.de. De har listat elva arter av Brachychiton. Se HÄR.  Plantanica i Sverige har någon  art. Se HÄR.

1. KURRAJONGTRÄDET. Brachichyton populneus är ett av våra senaste tillskott av de australiska träden. Populneus hänför sig till bladen: poppelliknande. Det har funnits i handeln för länge sedan, nu har vi sått frön.  De grodde lätt och växte upp till vackra små plantor. De avslöjade dessutom sina hemligheter, dels hur de skaffar sig näring med hjälp av insekter och dels vad det är som ger dem deras uthållighet. Se sidofältet.

2. LILLA KURAJONGTRÄDET. Brachychiton bidwillii, är vår stora favorit bland de fyra. När det kom till oss prydde det sig med en underbar blomning, inga blad, bara små klockor i rött. Det var en dansk odlare som försökte lansera det som krukväxt. Utan större framgång.
De första åren försökte vi få det att blomma om. Det fick sin plats i vårt långa västerfönster,  men blommor? Nej.
Vi läste oss till att det först brukade tappa bladen och sedan börja  blomma. Alltså slutade vi vattna och bladen föll. När vi började vattna igen kom bladen lätt tilbaka.  Men blommor? Nej.
Men vi sörjde inte. Vi hade lärt oss tycka om lilla kurrajongträdet som ett vackert och grönskande träd. Uthålligt och trofast. Bekymmersfritt. Aldrig ohyra, aldrig protester mot utebliven vattning.  
De båda bilderna visar samma träd men det är tjugosju år mellan den röda och den gröna bilden. Still alive and kicking. Sagolikt vacker bladskrud.
Lägg till 7 år. Ett under sker.
Det är i slutet av juni då vi upptäcker att det börjar blomma.
Efter 34 år.
Men inte ute i grenspetsarna som första gången, nu kommer blommorna i knippen rakt ut från stammen. Från fem olika ställen.
Vi läser om trädet och upptäcker att detta är typiskt, det blommar i princip från var som helst. Så överraskande. Så vackert.
Det blommar en månad lite från och till och lite här och var. Liknar inget annat.
Vi tackar och tar emot. Och förundras.

3. QUEENSLAND LACEBARK TREE.   Brachychiton discolor. Inget svenskt namn, ’lacebark’ betyder spetsbark, spets i betydelsen broderi.
Vi ägde ett en gång på åttiotalet. Vi köpte det som krukväxt. En enda stam med strödda blad. Det växte bra. Alltför bra.  Vi var imponerade över hur oömt det var. Robust. Inte känsligt för att stå torrt en tid eller flyttas runt, det bara växte på. När det blev över två meter  gav vi upp och skänkte bort det.
Nu har vi det lilla trädet igen, men denna gång har vi sått det. Vi köpte frö HÄR.
Och framför allt, vi beskar det tidigt, vid 45 cm:s höjd, och fick det att förgrena sig. Som på bilden.  Elegant med sina tunna stammar och vackert formade blad.
Det fortsatte att växa med god fart. Vi väntade på att det skulle förgrena sig mera. Men nej, grenarna blev bara längre och längre.
OK. Vi beskär igen.
Vi tyckte vi förstod trädet, det  skulle inte ha något emot behandlingen. Rätt förstått. Det dröjde lite mer än en vecka så dök de första gröna skotten upp. Efter ytterligare några veckor kunde vi räkna grenarna. Från början hade de varit fyra, nu var de sju. Men klena.
Längre än så har vi inte kommit.

4. DET AUSTRALISKA FLASKTRÄDET. Brachychiton rupestris, är vanligast i handeln av de fyra . Det dyker upp då och då i bonsailiknande former. Som detta som vi hittade i Holland. Fuskbonsai var det någon som sa. Själva tycker vi att det enda som har med bonsai att göra är fatet som växten står i.
Det andra flaskträdet hittade vi i Blomsterlandet. Det har inga andra ambitioner än att vara en krukväxt. Man ser tydligt på de tjocka stammarna hur lätt det är att hålla i en fönsterkarm.

 

 

 

 

 

 

 

 

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara