Fin gammal dam med nya prydnader. Saintpaulia.

Saintpaulia. Största succén i krukväxternas historia. 

 

I mitten den vilda Saintpaulian   från Östafrika. En blyg liten blomma men med stor potential. Den är upphovet till  de båda . prunkande hybriderna vid sidorna. och till tusentals andra saintpaulior spridda över hela världen.  En utveckling som tagit över hundra år. Och som håller på än.
Det botaniska namnet är Saintpaulia ionantha. Saintpaulia efter upptäckaren baron Saint Paul. Ionantha efter växtens utseende, grekiska, betyder liknar en viol.
Den lilla violen upptäckes år 1891, bilden tog vi 1991. Till hundraårsjubileet.
Åren efter jubileet var saintpaulians storhetstid. Den kallades ofta världens populäraste krukväxt. Då lanserades massor av nya sorter, nya färger, inte minst tvåfärgade i vitt och blått, vitt och rosa osv.  Dessutom en flod av småsaintpaulior.
EN FAVORIT FRÅN USA. En av våra största älsklingar från storhetstiden är en minisort som vi hittade hos Mike Kartuz, en berömd odlare i Vista, Kalifornien. Namn: ’Pixie Blue’. Några år senare blev den introducerad i Sverige som en av de första i en minitrend.
Sorten härrör delvis från en krypande vildart, Saintpaulia mangungensis. Den krypande karaktären ser man på att den brer sig över krukan. med hjälp av utlöpare. Sedan får den ett hängande växtsätt.
SUPERMINI.
Den står i en äggkopp.  Blomningen är ymnig och strålande. Blommorna små som lillfingernaglar.  Den minsta bland de minsta. Även om Sinningia pusiilla är ännu lite mindre. liksom andra microminis av sinningia.’ se HÄR.
Själva har vi för länge sedan slutat med att ha minis i äggkoppar. Trevligt för stunden men för svårt i längden. Äggkopparna är för små för både jord och rötter. Och de har inga hål för avrinning om man vattnat för mycket.
 SÄLLSKAPEN. Det var också under storhetstiden som det bildades två sällskap omkring saintpaulian, Saintpauliasällskapet, se HÄR och Gesneriastern,  se HÄR.. Det senare kallar sig efter den växtfamilj som saintpaulian tillhör: Gesneriaceae, på svenska gloxiniaväxter, ofta också kallad krukväxtfamiljen.
Sällskapen håller sig också med medlemstidningar: Saintpauliavännen och Gesneriastnytt, båda jätteintressanta med artiklar om de olika släktena och arterna i  gloxiniafamiljen, hur de odlas och hur de har det i sina hemländer. Där finns också en bank med fröer och dessutom kan man önska sig blad från någon art eller sort som man själv skulle vilja odla upp.

Våra dagars saintpaulior.

På senare tid har inte mycket hänt. Det är som om saintpaulian funnit sin form för snart 30 år sedan och stannat där. En bukett i en krans av blad. Åtminstone om man skall döma av vad man ser i blomsterhandeln. Tvåfärgade blommor är förstås vanliga, ibland hittar man några minis.
Värre är att hela intresset för sainpaulior har avtagit. De tycks ha svårt att hävda sig bland alla ståtligare och färggrannare konkurrenter i butikerna.

TVÅ MODERNA FAVORITER.
Ändå finns det mycket spännande i produktion i dag. Holtkamp har exempelvis en serie ’Space Violets’ med både tvåfärgade blommor och brokiga blad. Dessutom flera sorter med fyllda blommor som små rosor.
Humako i Holland har presenterat både den eleganta ’Taita’ med sina hängande blommor och en hel serie med hjulmönster, så kallade chimärer.
Bland chimärerna är vi mest förtjusta i den blåvita ’Mandy,’  men de finns i många andra färger. I motsats till   vanliga saintpaulior går chimärerna inte att föröka med blad. Ordet chimär betyder illusion, inbillning .
Men var har dessa nyheter tagit vägen?  Ser man Humakos sortiment i en affär hittar man bara den vanliga buketten i olika färger plus en och annan tvåfärgad,
EN BLOMSTRANDE MARKNAD. Vid sidan av blomsterhandeln finns det en privat marknad, nästan hemlig, med de märkligaste hybrider. När vi kollade på Tradera i början av november hittade vi en jättelik samling med bilder på både konstiga och vackra hybrider, många hemmagjorda med ryska och baltiska namn. Sammanlagt 122 annonser vid samma tillfälle. Vi har handlat där genom åren, det har alltid fungerat fint.
Kolla i sidofältet, där har vi plockat samman sex av den nyaste sorterna. Glöm inte att läsa namnen, de är lika märkliga som utseendena. Vad sägs om namnet Chudotvdrrikia på saintpaulian här ovan.
Ett ännu större urval finns på Ebay, svindlande 1056 vid senaste räkningen. Också här vimlar det av sorter från Östeuropa, många ytterst märkliga.

Vår senaste favorit.
USA är sedan länge den odlade saintpaulians hemland. Ingen annanstans hittar man så många olika spännande hybrider som där. African Violet Society of America är en jättesällskap som har ett register med namn och bild på många tusen olika sorter. Bara på bokstaven S (från Sabrina Marie till Symphonett) finns över 500. Däribland Shirl’s Hawaiian Lei, vår senaste favorit.
SHIRL´S HAWAIIAN LEI. Det började med att vi såg den på en bild och läste om den i en amerikansk blogg:  ”What’s Blooming in the Plant Room?  
Jo, det som blommade var ”Shirl’s Hawaiian Lei’ och om den fick vi veta att hybridisören var den välkända Shirley Sanders, att hybriden lanserades  2004 och att den vunnit otaliga priser.
FRÅN ETT BLAD. Sedan hade vi tur. Ett blad dök upp på Tradera. Orotat. Vi satte det på vanligt sätt, se hur vi gjorde här intill.
Logg:
Bladet sattes 30-05.
En nybildad planta skolades i kruka 16-08.
Bilden ovan när den blommade togs 02-03 året därpå.
Med andra ord: det tog nio månader f
rån blad till full blomning. Men Shirl’s Hawaiian Lei är värd att vänta på. Nu två år senare blommar den för fjärde gången.

Blomrekord.

Saintpaulia ’Jet Trail’ blommar mer än någon annan saintpaulia vi haft. På bilden har den över 400 blommor.  Den är odlad från blad som vi fått från Ingrid Lindskog, grundaren av båda sällskapen.
Hemligheten bakom blomningen är sortens annorlunda växtsätt. Den växer inte i en enda rosett som det gamla idealet: en blommande bukett i en krans av gröna blad. I stället förgrenar den sig åt alla håll. Ungefär som en jordgubbsplanta förgrenar sig med utlöpare. Till slut hänger grenarna ner på alla sidor. Alla med blommor i topparna.
På bilden är vår ’Jet Trail’ lite över fyra år och har planterats om två gånger. Vi har ställt den i sin kruka ovanpå en annan kruka för att den ska få utrymme att växa.

”MIN SKATT. JAG FICK DEN FÖR MÅNGA ÅR SEdan. NU BLIR DEN SNART FÖR GAMMAL. VAD GÖR JAG?”  (En fråga till Ninas sida Blomsterdoktorn i Hendes Verden, Köpenhamn).

Detta är problemet.
När en saintpaulia får nya blad i toppen, tappar den de understa , de äldsta. Och lämnar efter sig en naken bit stam. Medan paulian växer och bladen faller, blir stammen förstås längre och längre. Till slut så lång att den ringlar sig över krukkanten med bladkronan vänd neråt. Växten tar död på sig själv.
Detta är lösningen.
Skär av stammen i lämplig längd. Så får du en färdig stickling. Du ser den längst till höger. Stammen kan vara ännu kortare än som vi gjort den.
Lägg märke till att vi plockat bort några av de äldsta bladen.  Utan rötter orkar inte paulian försörja alla bladen.

Detta är färdig stickling.
Den lilla bladrosetten ser ganska ynklig ut med sina små blad vilande mot krukkanten.  Men den är tålig. Den klarar sig fint. Den har fått en kruka med hål i bottnen förstås och står i såjord.
Det är kanske inte nödvändigt  men normalt använder vi alltid en plastpåse upprätthållen med blomsterpinnar till en stickling som denna.
Den färdiga sticklingsplantan är en Fischer Ballet ’White’ en halvmini som är  en av våra största favoriter bland de vita.

 

 

 

 

Stammen har med åren blivit för lång. 

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *