Evighetsblommor.

Sinningior och narrhuvor.

Att ha sinningior och narrhuvor är att umgås med evigheten, med naturens eviga kretslopp. Ett exempel från vår egen natur är snödroppar. Osynliga hela vintern. Dyker först upp när rätta tillfället kommer. Om våren förstås. För att sedan försvinna igen när blomningen är över. Och på nytt gå i vila i sin lökar under jorden. Nästa vår blir kretsloppet fullbordat.
Sinningior och narrhuvor har ett liknande levnadssätt. Fast samtidigt annorlunda. I stället för i lökar vilar de i knölar respektive rhizomer. Och det är inte vintern de gömmer sig från som snödropparna utan från långa heta torrperioder. De tillhör den tropiska världen.
De behöver förstås vår hjälp att väckas och somna in eftersom vi har dem i kruka.  Sinningian ’Fire Cracker’ här ovan har somnat och väckts sex säsonger.
Att följa växandet. Närkontakt av första graden.

NARRHUVAN SOVER I SIN RHIZOM.
I övrigt uppträder de på samma sätt, sinningior och narrhuvor. De tillhör dessutom samma växtfamilj: Gloxiniaväxter, Gesneriaceae, Mer om familjen HÄR.
Detta är 
vår äldsta narrhuva, Kohleria, Den är från den tiden för över tjugo år sedan då man kunde köpa narrhuva i blomsterhandeln. Den heter ’Sunshine’ och är den mest rikblommiga vi känner. Under vintern sover rhizomerna gott. Vi sätter dem mörkt, torrt och i rumstemperatur eller något under. Någon gång i februari, mars väcker vi dem, dvs vi sätter dem i kruka och vattnar. Ganska ofta vaknar de själva och visar sina skott som den lilla rhizomen på bilden ovan.
Så gott som alltid plockar vi upp rhizomerna ur jorden och planterar om dem i ny jord. De har ofta förökat sig så att de räcker till mer än en kruka.

SINNINGIAN SOVER I SIN KNÖL.
Om våren, någon gång i februari, mars, börjar man vattna sina knölar, om man har några. Eller skaffar nya och sätter. Sinningia x mini 'Country Pink' lag Som den lilla ’Country Pink’ som vi köpte häromåret på Blommia, se HÄR.
Sinningiornas knölar har samma kretslopp som narrhuvans rhizomer. När man satt sin knöl dröjer det  några veckor innan  de första skotten visar sig. Sedan samma scenario: en ljuvlig blomning som varar hela den ljusa årstiden. Så till hösten börjar blomningen avta, man slutar vattna, dags för vila.  Till nästa vår.

SINNINGIAN I NATUREN. STÖRST OCH MINST.
Det finns många olika arter av Sinningia. Över sextio, alla med olika utseende. Två av dem har särskilt med oss att göra. Sinningia speciosa och Sinningia pusilla.

LITEN BLIR STÖRST. Sinningia speciosa växer i Brasiliens skogar, en blåblommande liten ört. Den är mest känd som ursprunget till en av de mest praktfulla krukväxterna från förra seklet. Den jättestora och praktfulla Sinningia speciosa fyfiana. Se ett antal tjusiga hybrider i sidfältet.
Fyfianan är en höjdpunkt i krukväxternas förädlingshistoria. På ett odlingsbord i Skottland skedde en mutation bland vanliga blå speciosor.  Se ovan. Den hängande klockan var märkligt nog vänd uppåt. Dessutom var den helt rund. Och större.
Vad hade hänt?
En mutation. En spontan förändring av arvsanlagen. John Fyfe insåg dess värde och förökade upp den med sticklingar.
Här är en av de första bilderna av den nya sinningian, vid den här tiden kallad Gloxinia speciosa. En stor succé. Publicerad i den berömda botaniska tidskriften Curtis’s Botanical Magazine. London.
I handeln finns den fortfarande. Dyker den upp så passa på. Det är ett litet under när den ena knoppen efter den andra slår ut. Blomningstiden? En månad, lite mer.
Men sedan är ju knölen kvar, stor också den. Bevara den mörkt, torrt och svalt under vintern. Sätt den i en kruka med ny jord till våren. Den tar sats under någon månad med fler och fler blad, sedan dyker knopparna upp och varsågod,  njut av en andra blomning.
På svenska  kallas denna speciella sinningia för gloxinia. Ett namn som också används för hela den familj som den tillhör: familjen Gloxiniaväxter, bot. Gesneriaceae.

VÄRLDENS MINSTA KRUKVÄXT. Sinningia pusilla. Pusilla betyder mycket liten och det är precis vad den ärvärldens minsta blommande växt i kruka. Här står den i en äggkopp. Det svenska namnet är dvärgsinningia. Den växer också i Sydamerikas skogar.
Knölen är inte större än en ärta.   Blommorna är små som lillfingernaglar. Om pusillan är den minsta och gloxinian den största så finns det en uppsjö av olika storlekar däremellan. Själva är vi mest förtjusta i mellanstorlekarna, som vanligen kallas mini. Pusillan är micromini.
Det finns en uppsjö av minis. Den amerikanska Gesneriad Society har registrerat över 220 namnsorter från ’Ablaze* till ’Zoe’. En urval olika minisinningior inkusive pusillan finns att köpa HÄR.

 

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *