Brudorkidén, största succén i krukväxternas historia. 2.
Vi var med på den tiden när brudorkidén inte fanns.
Som krukväxt.
Däremot fanns den som snittblomma. Stora vita blommor på långa stänglar i frikostiga fång. Lyx, lyx, lyx. Brudbuketter. Vita. Därav namnet. På den tiden var brudar klädda i vitt.
Vi lärde oss det botaniska namnet: Phalaenopsis. Detta var på sjuttiotalet, det årtionde då vi började intressera oss för växter i kruka.
Någon gång kunde man få se rosa phalaenopsis i kruka. Exklusiva exemplar, blomflockar på långa stänglar. Ännu mera lyx. Till höga priser. Presenter för högtidsdagar. Jul och nyår. Ingenting för en vanlig fönsterkarm.
FRAMGÅNG NR. 1.
Vår första framgång med en orkidé var den rosa på bilden härintill. Vad den heter vet vi inte, den var bara en phsalaenopsis bland många när vi köpte den.
Typiskt för en phalaenopsis vid denna tid är dess storlek med stora blad och långa blomstänglar.
HÄR ÄR DEN NU EFTER 8 ÅR.
Stänglarna har blivit längre och längre och förgrenat sig alltmedan de gett nya blommor. Vi räknar till 7 stänglar och 28 blommor. Man ser på deras zick-zack-växt var blommorna suttit. En vid varje zick och zack. Det är lätt att se att under de åtta åren har ett par hundra blommor blommat här.
IDAG FINNS PHALAENOPSIS ÖVERALLT där blommor är till salu. Från de allra minsta som man nästan kan ha i en äggkopp, över de medelstora i alla deras former och färger, till de största praktexemplaren. Och till vilka priser! Ständig rea? Vad sägs om en medelstor tvåbening för femtio kronor. (Tvåbening betyder med två stänglar). Tala om billig blomprydnad under ett halvår. Och mycket längre om man sköter den väl.
Med åren har odlarna förbättrat hållbarheten. Fler och fler sorter har nu förmågan att trivas i ett vanligt hem och sätta nya stänglar och knoppar när de gamla stänglarna har blommat över. De femtio kronorna kan bli en investering för många år.
Phalaenopsis är utan jämförelse den största succén i krukväxternas historia. Men vänta lite! Kolla sidofältet.
FRAMGÅNG NR 2.
Också en framgång var denna vita phalaenopsis, bara en medelstor tvåbening från början. Här är den runt tio år. Det märkliga med den är att den har fått keikis: nya plantor som av sig själva vuxit fram på växtens stänglar. Keiki är hawaiianska och betyder bebis. Keikisarna här är de båda bladrosetter som hänger ner. från ursprungsplantan uppe i krukan. Ringlande luftrötter överallt, ett tecken på att orkidén trivs med livet.
BEGRÄNSAD FRAMGÅNG De flesta av alla de växter vi berättar om här på sidorna har vi haft länge. Många ända sedan sjuttiotalet. Så är det inte med brudorkidéerna. Några har åldrats med oss, särskilt Okarcheen på nästa sida, den så rikblommande cattleyan. Det är sällan vi haft någon längre än nio – tio år. Vi vet inte varför. De har bara åldrats efter hand och blivit allt svagare med åren. Eller också har de inte tålt att vi varit på resa. Om växter skall överleva hos oss får de inte vara för ömtåliga.
ALLTID PAHALAENOPSIS. Vi älskar phalaenopsis i alla fall. Vi har alltid minst ett par här hemma. Ljuvliga blommor till minst sagt överkomliga priser.
Å andra sidan, vi har inte gjort något särskilt för våra orkidéer. De har fått nöja sig med i stort sett samma villkor som de övriga växterna. samma miljö, samma ljus. samma temperatur, samma omvårdnad eller brist på omvårdnad, som de andra växterna.
INTE VÅR FRÄMSTA AMBITION. Att odla orkidéer. Det överlåter vi till de verkliga entusiasterna. Och de är många. Vi känner dem. Vi är medlemmar i ett par orkidéföreningar, besöker regelbundet orkidéutställningar och har sett många odlingar i hem, på inglasade balkonger, i små växthus. Och vi har varit inbjudna i källare med supermoderna anläggningar för kontroll av bevattning, belysning, temperatur och luftfuktighet. Vi är fulla av beundran. Vilka odlare! Vilken orkidéprakt.
FLER PHALAENOPSIS. FEM FÖRNÄMA FAVORITER
Förnämst av alla, heter ’NINA’.
NINAS EGEN BLOMMA. Det rätta svenska namnet är Blekröd brudorkidé, en hybrid av Phalaenopsis equestris. 
Hybriden heter ’Nina’ döpt efter vår Nina, en kommersiell hybrid gjord av Günther Demmel i Bad Aibling, Sydtyskland. Vi brukade hälsa på hos Günther när vi var i den delen av Tyskland. En mycket spännande odlare. Mycket orkidéer. Åtskilliga tiotusen ´Ninor´ skickades just ut över landet genom en av de stora varuhuskedjorna, berättade han.
När vi sedan kom upp till Hamburg gick vi in på ett av varuhusen, blomsteravdelningen. Mycket riktigt. Där stod ett tjugotal. alla märkta med namnet ’Nina’. Vi hade visserligen redan två i bilen, tack Günther, men Nina kunde inte låta bli. Hon köpte en tredje. Den var förstås av samma enkla format som de andra med en enda blomställning.
Hur den utvecklade sig sedan?
Se på bilden. Där är den.
Hybrider av P. equestris tillhör de mest lättodlade och blomrika av brudorkidéerna. ’Nina’ var oerhört blomvillig, på bilden ovan över 70 blommor! Dessutom hade en ’Nina’ lätt att trivas i ett vanligt fönster som hos oss, i väster med delvis skugga.
Det intressantaste med detta exemplar, förutom namnet förstås, är keikin.
Keiki är hawaiianska för bebis. Kommer av sig själv på en blomstängel, ofta just hos phalaenopsis.
Kolla närbilden till vänster. Så blänkande frisk, så kraftiga rötter och blomskott.
Kolla sedan var keikin kommer ifrån. Nu stora bilden här ovan. Kolla längst upp till höger. Där sitter den uppflugen på den blommande stängel som skjuter ut till höger.
Här på närbilden är den nu mogen att bli sin egen. Den har fyra kraftiga rötter alla med glänsande gröna nosar. Det är bara att klippa av förbindelsen med modern och plantera bebisen i en egen kruka. Mer om omplantering: Se HÄR.
Att äga och sköta om denna ’Nina’ har varit undrbart roligt under många år.
Lilla Damen, vår bästa mini.
Det kommer fler och fler miniorkidéer. Det är en bra idé att skaffa en liten samling. När flera står tillsammans har alla inblandade det bättre. Inte minst höjer de luftfuktigheten åt varandra. Orkidéer är sociala varelser.
En mini-phalaenopsis har länge varit en ljuspunkt hemma hos oss. I över åtta år har vi haft glädje av vår ’Little Lady’. Intill står en likadan fast mindre. ’Lilla Damen’ är värd att satsa på.
Vår åttaåring är fortfarande pigg och pryder sig med tre stänglar som på bilden. Och så omger den sig med många ringlande luftrötter vilket alltid är ett sundhetstecken. Den har en bra plats. I en fönsterkarm intill en köksvask och spis. Väderstreck väster. Vi satsar på en framtid.
BRUDORKIDÉER DOFTAR INTE 1. HELT FEL.
Här är en berömd doftare, ’Liodoro’. En ovanligt lyckad hybrid. Föräldrarna är Phal. Deventeriana och Phal. violaceae. Den senare är en vildart som just är känd för sin starka doft. Den första stavas med stort D. vilket betyder att den inte är en 
vildart utan en hybrid, korsning. Mellan Phal. amabilis och Phal. amboinenis. Kanske. Som så ofta med orkidéer råder viss förvirring..
Vi har själva en ’Liodoro’ sedan fem år tillbaka. Just nu har den tre blomstänglar, nästan en halv meter långa och förgrenade. De slutade blomma i september. Nu tar de ny sats. Två av dem har redan satt knopp.
Liodoro, equestris och många andra orkidéer finns till salu på nätet se HÄR.
BRUDORKIDEER DOFTAR INTE. 2. FEL IGEN.
Phal. violaceae, den starkdoftande föräldern till ’Liodoro’, har vi haft för länge sedan, 
den blommade om ett par gånger, sedan tog den slut. Vi köpte en ny, vi kunde inte motstå doften. Liodoro är en av många varieteter (bot. för variation) av arten. Det finns 65 vilda arter av Phalaenopsis och ett otal varieteter av varje art, långt över hundra. Dessutom finns det förstås hybrider.
För att få en liten inblick i rikedomen Se HÄR. Klicka på Species i vänster sidofält. Nära 100 olika. Eller på nästa rubrik: Primary hybrids. Långt över hundra av enbart vita.
DEN VITA VILDA. LÄTT ATT TÄMJA. VÅR SENASTE ÄLSKLING.
För inte så länge sedan dök det upp en ny stjärna i brudorkidëernas blomstershow, Phalaenopsis x ’Wild White’ (ibland P x ’Wild Orchid’), vanlig i handeln exempelvis på Plantagen. 
Vi har följt den sedan dess. Och beundrat den. Dess stryktålighet, dess blomvillighet,
Den kallas för vild inte därför att den är en art från naturen, utan därför att den är smått galen, den växer med en sky av vita blommor på stänglar som ofta ringlar sig omkring varandra.
Vi hittade den vilda på Facebook, spårade den till Orchidéhuset i Stockholm, och ringde upp Peter Göttfert.
En underbar nyhet, sa han. Jag skickar.
Det var så den kom till oss. 
Bilden här bredvid är tagen två och ett halvt år senare. Samma orkidé. Den är sig inte lik. Framförallt har den nu hängande blomrankor. Dess naturliga växtsätt. Så flott.
Och det har vi lärt oss sedan länge, Phalaenopsis med upprätta stänglar är främst en odlarform. Det är alltför svårt att packa och frakta växter med hängande blomstänglar.
I naturen växer en phalaenopsis i en skog, håller sig fast vid en gren med sina rötter. När den sedan skjuter ut sina blomstänglar träder tyngdlagen in. Stänglarna hänger.
I ett hem gäller samma tyngdlag. Alltså: man måste plantera över den ursprungliga växten i en hängkruka när den börjar blomma om. Lite jobb, stort nöje.
PERFEKT FÖR OSS. LITEN OCH LÄCKER.
Vi hittade den på Trädgårdspaletten i Malmö där vi har lärt oss mycket genom åren och som kallar sig för en oas för växtälskare. Med all rätt, se HÄR. 
Denna miniphalaenopsis heter ’Mini Mark’. Den verkade mindre och inte lika tålig som ’Little Lady’ men vi kunde inte motstå den. Vi hade den ett par år Tyvärr fick vi rätt i vårt tvivel. Den trivdes inte med oss.
Ändå har vi försökt igen. Köper man den i knopp kan man njuta av den lilla sötnosen i minst ett halvår.
NYHET!
FRAMTIDEN ÄR HÄR. DOFTANDE BRUDORKIDE !
Doftande phalaenopsis.
De har funnits länge i naturen och botaniska trädgårdar och som ett mål för många orkidéförädlare. Välkända rariteter som arten Phal. violaceae och hybriden ’Liodoro’, båda på bild här ovan.
Att lansera en brudorkidé med DOFT som vanlig krukväxt har varit en het önskan hos många förädlade.
Nu har det hänt. Nu hittar man dem i den vanliga handeln. Vi har känt ljuva dofter från fyra olika, alla dyra förstås. Över 300 Skr. för den vackra ’Dusty Belle’, som ingår i en serie, KOLIBRI, från OKPLANTS, Holland.
Vi visar upp den här hovan. Vår egen.
Vi har den i ett halvskuggigt västerfönster med vår äldsta sinningia och ett par fröplantor som sällskap. Vi sköter om den som våra vanliga phalaenopsis och gläder oss fortfarande över doften, nu på andra månaden.