Hibiskus. En nästan förlorad klassiker.

Hos oss är hibiskusen en vinnare.

Hibiskusen var länge en av hemmets vanligaste växter. Dessutom den praktfullaste och uthålligaste blommaren. Det är den inte längre. Någonting har hänt. Det kallas produktutveckling. För att göra hibiskusen ännu praktfullare har man stört ut uthålligheten. Olycksfall i arbetet, kan man kanske säga. Hibiskusen har blivit en dekorativ engångsblomma bland många andra.
Men hos oss är den fortfarande lika trogen som tidigare. Och lika älskad. Den har konkurrenter förstås, men den rosa hibiskus som vi visar upp här har vi haft på samma plats i köket sedan mer än femton år.  Och den blommar flitigare, pålitligare och vackrare än någon annan av våra växter.  Varje blomma håller i två dagar. Och den har lång säsong, från maj fram mot jul.
Det är den fjärde hibiskus som vi stammat upp genom åren. Stammen är visserligen kortare än hos de andra tre. Men tillräckligt hög för att andra växter skall få plats bredvid. Som här en vit brudorkidé och en Eucodonia. Se HÄR.
Tyvärr vet vi inte vad vår kära rosa heter. Vi fick den av en odlare på en utställning i Odense. Då hade den inget namn.
De andra tre hibiskusträden visar vi här bredvid i sidofältet.
EN SORGLIG HISTORIA.
En gång var hibiskus en av hemmets vanligaste växter. Den kom i handeln på allvar under femtiotalet. Snart blev den en verklig trotjänare.
 Då ofta i form av ett uppstammat litet träd som år efter år gav nya strålande blommor.
Idag är en hibiskus i stort sett slut efter första blomningen.
Orsaken? Odlarna behandlar den med retarderingsmedel, en kemisk produkt som  hämmar sträcktillväxten.  Växtens grenar blir kortare än normalt. Blommorna samtidigt flera, också på grund av ny odlingsteknik.
Resultat: i blomsterhandeln presenteras en låg och knubbig planta full av blommor och knopp. Verkligt tjusig där den står. Som den här intill med fem blommor utslagna på en gång. Nu kan den hävda sig i konkurrensen i butiken. Lättsåld.
Problem: sedan händer inget mer. När den har blommat färdigt växer den  inte. Adjö med den.
Men nej. Olyckan kan repareras.
Som väl är klingar medlet av efter något år. Därefter återgår hibiskusen till sitt naturliga tillstånd och blir på nytt en uthållig växt som trivs, blommar och växer normalt i ett soligt fönster.
Det finns hopp om framtiden. Fler och fler odlare retarderar utan kemikalier.  Sägs det. Bra, om man bara visste vilka de hibiskusarna är.

LUST TILL EN RIKTIG HIBISKUS?  SÄTT EN STICKLING.
Först: Sticklingen måste komma från en hibiskus som har något år på nacken, dvs. så att retarderingen har släppt.
1. Så ser en regelrätt stickling ut. Fem blad. Två tas bort.
2. Den färdiga sticklingen sticks ner
i jorden. Inklusive de borttagna  bladens fästen. Det är nämligen kring fästena som de nya rötterna bildas.
Nästa steg är att man sätter sticklingen i en
plastpåse som man håller uppe med ett par blompinnar.
3. Sedan tålmodig väntan. Sticklingen skall stå ljust men inte soligt.  Efter tre veckor öppnar man plastpåsen och låter den stå öppen.  Kolla bara att jorden hålls fuktig. Titta efter de nya skotten. De kommer i bladvecken. När man ser dem väntar man två veckor. Sedan bort med plastpåsen. Den nya plantan är färdig. Nu är det dags att börja vänja den vid solen. Försiktigt till en början. De nya bladen är känsliga. Med tiden älskar den sol. Åtminstone utomhus. I ett soligt fönster kan det bli alltför varmt.
Vi har sett många ljuva hibiskusar. Inte minst på resa i de tropiska länderna.  Eller på Kanarieöarna.. De finns överallt, i planteringar och  trädgårdar. På bilden en gul hibiskus och en röd nerium i väntan på att bli nerpackade för hemresan. Vi har alltid en platt plastask med oss. 
 Miljö: en svart strand på Tenerife.

BESKÄRNING.
Första gången vi beskar den fick den ha kvar tre kraftiga stammar. Sedan har vi beskurit den varje vår och låtit de tre förgrena sig i sin tur .
Bilden är tagen den 15. mars, beskärningen gjordes en månad tidigare. 
Alla smågrenar är borttagna, de grövre har jämnats ner i längd.
Vi planterar om med långa mellanrum, 4-5 år.

EN BLOMMANDE HIBISKUS VID ENTRÉN.
Alla våra hibiskusträd har stått ute om sommaren, utom det första, den gula Königer. Så här brukar vi göra: 
Dags att flytta ut den: när frostnätterna är över.
Första åtgärd: att beskära den. De blad som den har haft under vintern klarar ändå inte omställningen, de bränns av solen. Men nya skott kommer inom några veckor.
Skötsel: Vattna förstås. Och när den nya bladskruden är väl utvecklad så ger vi den lite gödsel.
Bladlöss? Ja, det finns de som tycker att bladlöss är ett problem. Det tycker inte vi. Vi sprutar med såpvatten så försvinner de.
Våra hibiskusträd har alltid älskat att vara ute om sommaren. Det är då de ger sitt allra bästa.
Dags att ta in hibiskusen: I god tid innan frostnätterna sätter in. Den fortsätter sedan att blomma inomhus. 
För mer om hibiskus se  HÄR .

Den praktfullaste av alla vi träffat på.

Hibiskus möter man överallt i den tropiska världen, också i den subtropiska, såsom på Kanarieöarna.
Här håller den till på Trinidad, Västindien.
Men detta är inte den vanliga arten, utan fjäderhibiskus,  H. schizopetalus, dessutom en sort med brokiga blad, antagligen ’Snowflake’.
De som bodde här på gården hade ingen aning. Den hade stått på gården i alla tider berättade de.

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

UTÖVER DET VANLIGA – SOM SKÖN KONST