Narrhuvan. Vaknar på våren, somnar på hösten.

ODLARGLÄDJE.  NARRHUVA. KOHLERIA.

Odlarglädjen. VI känner den väl. Kanske starkast när vi tar upp årets första potatis. Vi har bara ett litet grönsaksland. Men alltid tidig potatis.
Och så har vi våra narrhuvor, Kohleria. Vi plockar fram dem i februari, mars, rhizomerna. Då har de legat i vila sedan senhösten (Se sidofältet.) Vi delar på dem, putsar dem och planterar dem i ny jord.
Och någon gång köper vi nya rhizomer, som på bilden här ovan. Av Yvonne Fors. se en flott hemsida HÄR.
När det är vår skall de sättas igång. Rhizomer, lämplig jord och en kruka. Naturligtvis med hål i bottnen. Och naturligtvis vatten. Och så småningom, de första små gröna skotten dyker upp, sedan stänglar och blad och till slut dem ljuvliga blomnigen. Odlarglädje.
Se här vår bästa kohleria. ’Lena Karin’, den mest rikblommiga. Här står den i ett västerfönster med en del skugga från träd utanför. Snart har den passerat sin höjdpunkt. Bladen hänger redan trött och har mist sin friska gröna färg.
Nu gäller det att veta att den har två säsonger: den växer under den ljusa årstiden och sover under den mörka. Då blir man inte förskräckt när den börjar vissna om hösten. Som på bilden bredvid en annan rhizomväxt  Achimenes, femöring. Här har den en sista blomma. Den håller inte på att dö, den håller på att somna gott.
Och vet man sedan att den vill vila i sina rhizomer under vintern  så ställer man undan den på ett ställe där det är mörkt, torrt och rumstemperatur, eller helst ett par grader under tjugo.
Och visst är detta odlarglädje. Att följa växten under hela dess livslopp, förstå dess behov och tillfredsställa dem. Tack för showen.

NARRHUVAN I DIKESKANTEN. ETT LITET ÄVENTYR.
Trinidad. Regn, regn, regn. På väg tillbaka från bergen efter åtta timmar i Asa Wright Nature Center, Trinidad, ett reservat för fågelskådare och växtintresserade. Inte en kolibri, inte en orkidé, inte en bild, allt regnade bort. Då såg vi dem genom bilfönstret. I vägkanten. Små rörformade gulröda blommor. Lätt igenkännliga, Kohleria tubiflora. Ut i regnet med kameran. En jacka som skydd. Dåligt ljus, men bild blev det.Kohleria tubiflora sticklingar lag
Vi  plockade med ett par stänglar, det fanns gott om dem i diket,  gräva efter rhizom var inte att tänka på för den som värnar om naturen. Stänglarna packade vi i en plastpåse, sedan ner med dem i en papplåda  för att de inte skulle krossas.
När vi kom hem efter en vecka gjorde vi sticklingar av stänglarna. De  var fortfarande fräscha.  Tubifloran var vår första vilda art. Vi hade sett den tidigare i molnskogen i Costa Rica.
Den visade sig lika lättodlad som hybriderna även om blommorna föll av lätt. Det tog några månader, sedan hade vi en praktfull planta. Till hösten kunde vi skörda rhizomer.

SÅ TAR MAN EN STICKLING
Man skiljer mellantvå sorters sticklingar: topp- och ledsticklingar.
Överst en  toppstickling med de två nedersta bladen avskilda från sin led. Den biten av stjälken skall ner i jorden. Det är från själva leden de nya rötterna kommer och ofta en ny rhizom. Toppen växer vidare.
Underst en ledstickling. Också här är bladen avskilda
 från den nedersta leden, där  alltså rötterna skall komma. De nya skotten kommer från den översta leden, från bladvecken, där bladen sitter.
SÅ ROTAR MAN EN STICKLING.
Nästa steg är att plantera sticklingarna. Man måste ha krukor förstås och en lätt jord att sätta dem i. Vi använder själva vanlig såjord.
Stick ner den nedersta leden i jorden. Vattna sedan med måtta och sätt ner krukan i en rymlig plastpåse som på bilden. Öppningen uppåt. Vik ner överkanten av påsen så att den håller tätt.
Stötta upp med blompinnar.
Efter några veckor har rötterna  börjat växa ut. Då är det dags att öppna plastpåsen och sedan låta den stå öppen. Nu måste man passa sticklingarna med vatten.
Efter ytterligare några veckor skall påsen bort och den nya plantan börja sitt eget  liv.

FÄRDIG PRYDNAD.
Här har tre av sticklingarna satts i kruka och i vanlig krukväxtjord. Det har gått ett par månader och nu har den nya narrhuvan nått sin höjdpunkt. Blomningen är magnifik. Namnet förresten, det är samma ’Lena Karin’, som här ovan. är namnet på den som en gång gjorde korsningen.


NYA FÄRGER, NYA FORMER. KONSTEN ATT HYBRIDISERA.

Vi är rätt så nya i branschen. Några år bara har vi hållit på med att korsa sinningior. HÄR. Ett äventyr. Nu har vi Kohlerior på gång. Man kan få de mest spännade färger och mönster på blommorna. Titta på sorterna i sidfältet.
STÅNDARE OCH PISTILL. På de båda bilderna som följer är en del av blommans kronblad bortklippt för att tydligt visa ståndarna och pistillen. Samma blomma i olika stadier. En vecka mellan bilderna.
1. STÅNDARE. Ståndarna är de fyra smala strängar som är framskjutna med de små bruna pollenknapparna i topparna. Här är de färdiga att avge sitt pollen.
Pistillen är den tjocka ljusa stjälk som strävar uppåt bakom dem. Här är den ännu kort och outvecklad.
2. PISTILL. Här är pistillen färdig  och svullen i spetsen där märket är klart att ta emot pollen. De egna ståndarna är nu förbrukade och har sjuknit ihop till en trasslig röra.
Av detta förstår man att blomman inte kan pollinera sig själv. Det frömjöl som skall nå fram till  pistillen måste komma från en annan blomma med färskt pollen.
Och det är precis detta man hjälper till med  när man hybridiserar.  Man överför frömjöl från en blomma till pistillens övre del, märket, på en annan blomma.
3. FRUKT. Sedan väntar man. Har man lyckats med pollineringen sväller så småningom pistillens nedre del, fruktämnet, till en kapsel havande med frön. Sedan väntar man igen. Denna gång tills att kapseln har vissnat, då är fröna därinne mogna.
Under växtsäsongen vimlar det av nya spännande hybrider att köpa, till exempel på Tradera. Den ena flottare än den andra. Här tre som vi ägt genomåren. Från vänster: ’Lisa’, röda prickar mot vitt, ’Ni’s Ingrid’, röda mot gult och ’YF’s Lucia’, bruna mot rött.
De är skapade av ett par entusiaster hemma i fönsterkarmen.
Sällskapet Gesneriasterna, se HÄR har registrerat omkring 150 olika, alla på bild. En av de främsta hybridisörerna är ’YF’, Yvonne Fors. med en överdådig blogg. Se HÄR.

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

UTÖVER DET VANLIGA – SOM SKÖN KONST