Richtersveld. Endast för överlevnadskonstnärer.

 

RICHTERSVELD

Tylecocon spec Den märkligaste växtplatsen på jorden. Richtersveld. Ett naturreservat högst upp i Namaqualand, nordvästra hörnet av Sydafrika. En blandning av öken, sten, höga berg och en hetta på 40 grader.
Kan växter överleva här? Nästan inte. Bara de som kan knepen. De som klarar torkan genom att själva fungera som vattenmagasin. De som uthärdar den brännande solen genom att krypa ner under sanden. Och de som kommer undan de betande djuren genom att se ut som stenar. Växter som höjer sig över marken är sällsynta. Som denna Tylecodon.
Intresserad av växter?
Då är Richtersveld ett paradis. Här finns några av de märkligaste växterna i världen.Pachypodium namaquanum
Richtersveld sträcker sig en bit upp i Namibia. Man behöver bara ta sig över Orangefloden så hittar man dessa Pachypodium namaquensis på vakt.  De kallas halv-människor därför att de alltid vänder huvudet åt norr, det håll varifrån deras folk en gång kom som flyktingar. Som om de alltid längtar tillbaka. Enligt sägnen. Se HÄR.

En liten bit av  Richtersveld

Växterna i  skålen härstammar från Richtersveld. En bit av Richtersveld testDet vill säga, detenda vi egentligen plockade med oss därifrån var kvartsstenarna. Växterna köpte vi från en lokal odlare och skaffade sedan en officiell licens att föra ut dem ur landet. Licensen har vi kvar. Myndigheten i Kapstaden, Naturdirektoratet, bjöd på tårta för att fira vår laglydighet. Tack också för kaffet. Se (HÄR) om fläckadromischus och kaffet.

VÄXTERNA I SKÅLEN: 
1. Tvåradshawortia.
2. Kapkrassula
3. Lilleput gasteria
4. Stenblad.

1. TVÅRADSHAWORTIA.  Hawortia truncata. I skålen ill vänster om mitten. Två par intill varandra. Namnet säger vad det är fråga om. Bladen kommer i rader om två, dvs i par. Också en sorts levande stenar, blad delade i två hälfter och tillplattade upptill  som hos Lithops. På naturbilden växer de par om par i rader, som kan var mycket längre än här.
Strödda omkring mellan hawortior och småsten kryper små sedum fram och lyser i rött med sin äldsta blad,
DÄR HEMMA. Man skulle kunna tro att sådana märkvärdigheter som befolkar Richtersveld skulle vara svåra att odla hemma. Det är de också om man inte har rätt växtmiljö. Vi har våra sydafrikaner i i ett växthus med värme.  Om vintrarna en nattemperatur mellan 5 och 10 grader.
Att odla sydafrikaner i vanliga boningsrum är ingen god idé. Särskilt inte om vintern. För lite ljus och för hög värme.

2.  KAPKRASSULA,  Crassula barklyi har vi haft stor glädje av. Den förökar sig villigt som man ser i skålen här intill.  Den blommar vackert och länge. Vita blommor i topparna, oansenliga men med en märkligt ljuvlig doft.
Dessutom föder den levande ungar både i toppen och  mellan de hoptryckta bladen som formar stammen. Ungarna trillar sedan av och rullar runt i naturen tills de finner en plats där de kan slå rot. Som här i sanden där de har spritt sig runt omkring, framdrivna av vinden. De äldre kolonierna ser ut att ha det svårt på den plats där de lever. De har det bättre hos oss.

3.  LILLEPUTT GASTERIA, Gasteria bicolor liliputana. I stora skålen ovan. I fronten till vänster 6 st.  Plus längst bak 5 st. De mest obetydliga i skålen, en äkta dvärgform som man hör på namnet.
När lilleputten blommar får man en upplevelse. Inte minst om man har känsla för skönheten i det lilla. Varje vår reser de sina slanka stänglar med de porslinsblänkande klockorna. Klicka upp bilden till höger. Vad säger man om dessa röda stjälkar, rosa ballonger och gröngulrandiga strutar till kronblad, där de gula ståndarna tittar ut. Man säger: vackert.

Levande stenar.

Först en fixeringsbild, dvs en bild som man måste iaktta en längre stund innan man hittar det som visas upp. Här gäller det:
Hitta växten.
Den  ser ut som en av de stenar som omger den. Växtens namn: Cheiridopsis peculiaris. Inget svenskt namn. Kallas levande sten bland många andra liknande arter.
Nu är förstås växten bara häften av vad den varit, ett av dess två blad är redan borta, uppätet. Men det verkar som resten klarat sig. En cheiridopsis är uppbygd  som stenbladet längst ner på sidan.
Tillbaka till frågan:
Vilken av stenarna är en växt?
Jo, den som befinner sig mitt i bild och skiljer sig från de riktiga stenarna  genom sina något rundade lite brungula kanter.

4. STENBLAD. LITHOPS. OCKSÅ KALLADE LEVANDE STENAR. 
Namnet kommer från grekiskan:  lithos = sten, och opsis = liknar.  Det är dessa stenblad som man vanligen menar när man talar om levande stenar.  Det rätta namnet är just stenblad. Om man ändå kallar dem levande stenar så är man i gott sällskap.  Lithop i skal 1 lag
I den stora skålen högre upp växer de längst fram till höger och längst bak till vänster. Dvs det gör de inte mer. Vi var visserligen väldigt förtjusta i vår lilla plantering från Richtersveld men efter sex år blev växterna för många. Trängsel. Vi tog upp dem och gav varje art en egen skål eller kruka.
Här har de som blivit för många fått ett par egna skålar och sedan växt vidare och blommar nu för fullt på femte året. De har glatt oss lika pålitligt varje år. De står svalt, torrt och ljust hela vintern i vårt växthus. De kommer utomhus på försommaren, klarar både regn och sol. Blommar lika flitigt varje sensommar. Och de blir fortfarande bara fler och fler.
NATURENS UNDER.
Det märkligaste med de levande stenarna är deras förklädnad. De liknar till förblandning de stenar de växer ibland. Stenarna kan skilja sig till utseendet från plats till plats. Detsamma gör de levande stenarna. Och på samma sätt. De antar samma utseende som stenarna. Det är så de många olika arterna har uppstått. Anpassning under årtusenden.
På bilden ser man hur de levande stenarna liknar sin omgivning. Det sitter fyra stycken mitt i bilden, alla med förra årets vissna blomma intill sig. Se hur djupt ner i sanden de växer. De visar bara sin ovansida. Allt detta för att undvika upptäckt. Det finns många hungriga och törstiga djur och insekter där de lever.Lithops nyfödd lag
Den levande stenen förökar sig på ett märkligt sätt. När en sten blommat färdigt delar den sig på mitten, öppnar sitt gap och föder fram en ny levande sten ur sitt inre.
EN MÄRKLIG KONSTRUKTION..
Det svenska 
namnet på Lithops är alltså stenblad.  Att den kallas sten är lätt att förstå.
Men blad?
Jo.  Om man ser noga efter urskiljer man  två blad som vuxit sig tätt samman. Det har skett under växtens långa anpassning till miljön
Dessutom har bladen svullnat upp och utvecklats till vattenmagasin. Och bladspetsarna har plattats till och blivit fönster vända uppåt. Se på bilden.
I naturen gömmer sig hela växten nere i sanden. Den håller sig undan solen och hettan. Bara den platta ovansidan är fri.
Ovansidan fungerar som ett fönster som filtrerar det glödande solljuset och sedan släpper in det i växtens inre. 
Där inne finns klorofyllet som har till uppgift att fånga in ljuset och omvandla det till energi.
Vanliga blad har sitt klorofyll på utsidan medan det sitter på insidan hos stenbladen. Det är lätt att förstå varför. Stenbladet
 kan bara ta emot det i dämpad form. En förutsättning för att den kan växa på ett ställe som detta. 
I bottnen ser man den kommande blomknoppen och fruktämnet som skall bli den nya levande stenen.
Mer om Lithops HÄR  

Kolla HÄR

 

 

Spara

Spara

Spara

Spara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *