RICHTERSVELD

Den märkligaste växtplatsen på jorden. Richtersveld. Ett naturreservat högst upp i Namaqualand, nordvästra hörnet av Sydafrika. En blandning av öken, sten, höga berg och en hetta på 40 grader.
Kan växter överleva här? Nästan inte. Bara de som kan knepen. De som klarar torkan genom att själva fungera som vattenmagasin. De som uthärdar den brännande solen genom att krypa ner under sanden. Och de som kommer undan de betande djuren genom att se ut som stenar. Växter som höjer sig över marken är sällsynta. Som denna Tylecodon.
Intresserad av växter?
Då är Richtersveld ett paradis. Här finns några av de märkligaste växterna i världen.
Richtersveld sträcker sig en bit upp i Namibia. Man behöver bara ta sig över Orangefloden så hittar man dessa Pachypodium namaquensis på vakt.
De kallas halv-människor därför att de alltid vänder huvudet åt norr, det håll varifrån deras folk en gång kom som flyktingar. Som om de alltid längtar tillbaka. Enligt sägnen. Se HÄR.

En liten bit av Richtersveld

Växterna i skålen härstammar från Richtersveld. Det vill säga, det enda vi egentligen plockade med oss därifrån var kvartsstenarna. Växterna köpte vi från en lokal odlare och skaffade sedan en officiell licens att föra ut dem ur landet. Licensen har vi kvar. Myndigheten i Kapstaden, Naturdirektoratet, bjöd på tårta för att fira vår laglydighet. Tack också för kaffet. Se (HÄR) om fläckadromischus och kaffet. (Längre ner på sidan).

VÄXTERNA I SKÅLEN:
1. Tvåradshawortia. (Vänster om mitten).
3. Stenblad. (Längst till höger).
3. Lilleput gasteria. (Längst till vänster).
4. Kapkrassula. ( Fem pelare längst fram.)

1. TVÅRADSHAWORTIA.
Hawortia truncata. I ovala skålen ovan till vänster om mitten. Två par intill varandra. Det svenska namnet, tvåradshawortia säger vad det är fråga om. Bladen kommer i rader om två, dvs i par. Varje blad är delat i två delar och tillplattat upptill som hos Lithops. På naturbilden till vänster växer de par om par i rader, som kan vara mycket längre än här.
Strödda omkring mellan hawortior och småsten kryper små sedum fram och lyser i rött med sina äldsta blad.
DÄR HEMMA OCH I NÄRBILD.
Man skulle kunna tro att sådana märkvärdigheter som befolkar Richtersveld skulle vara svåra att odla hemma. Det är de också om man inte har rätt växtmiljö. Vi har våra sydafrikaner i ett växthus med värme. Om vintrarna en nattemperatur mellan 5 och 10 grader.
Att odla sydafrikaner i vanliga boningsrum är ingen god idé. Särskilt inte om vintern. För lite ljus och för hög värme.

Levande stenar.

Först en fixeringsbild, dvs en bild som man måste iaktta en längre stund innan man hittar det som visas upp. Här gäller det:
Hitta växten.
Den ser ut som en av de stenar som omger den. Växtens namn: Cheiridopsis peculiaris. Inget svenskt namn. Kallas levande sten bland många andra liknande arter.
Nu är förstås växten bara häften av vad den varit, ett av dess två blad är redan borta, uppätet. Men det verkar som resten klarat sig. En cheiridopsis är uppbygd som stenbladet längst ner på sidan.
Tillbaka till frågan:
Vilken av stenarna är en växt?
Jo, den som befinner sig mitt i bild och skiljer sig från de riktiga stenarna genom sina något rundade lite brungula kanter. Här är den.

2. STENBLAD, LITHOPS, OCKSÅ KALLADE LEVANDE STENAR.
Namnet kommer från grekiskan: lithos = sten, och opsis = liknar. Det är dessa stenblad som man vanligen menar när man talar om levande stenar. Det rätta namnet är just stenblad. Om man ändå kallar dem levande stenar så är man i gott sällskap. Man kan faktiskt mena alla växterna här på sidan.
Vi var visserligen väldigt förtjusta i vår lilla plantering från Richtersveld men efter sex år blev växterna för många. Trängsel. Vi tog upp dem och gav varje art en egen skål eller kruka.
Hur det gick för stenbladen i den ovala skålen ovan? Jo, som det brukar gå för stenblad i en lämplig skål.
De förökar sig. Var så god och räkna. De tre från hörnet har blivit 23.
Här har de som blivit för många fått en egen skål och blommar nu för fullt på femte året. De har glatt oss lika pålitligt varje år. De står svalt, torrt och ljust hela vintern i vårt växthus. De kommer utomhus på försommaren, klarar både regn och sol. Blommar lika flitigt varje sensommar. Och de blir fortfarande bara fler och fler. Artnamn: Lithops dorothea.
NATURENS UNDER.
Det märkligaste med de levande stenarna är deras förklädnad. De liknar till förblandning de stenar de växer ibland. Stenarna kan skilja sig till utseendet från plats till plats. Detsamma gör de levande stenarna. Och på samma sätt. De antar samma form, färg och mönster som stenarna. Det är så de många olika arterna har uppstått.
Här samma art av Lithops dels i naturen och dels i odling hemma hos oss. Lithops marmorata. Lägg märke till stenarna, de är alla kvartsstenar från en typisk växtplats (Richtersveld). Under dem en vanlig lätt jord för suckulenter.
Anpassning under årtusenden.
På bilden ser man hur de levande stenarna liknar sin omgivning. Det sitter fyra stycken mitt i bilden, alla med förra årets vissna blomma intill sig. Se hur djupt ner i sanden de växer. De visar bara sin ovansida. Allt detta för att undvika upptäckt. Det finns många hungriga och törstiga djur och insekter där de lever.

nyanser och kombinationer av vitt och rött.

EN MÄRKLIG KONSTRUKTION..
Den levande stenen förökar sig på ett märkligt sätt. När den blommat färdigt delar den sig på mitten, öppnar ett gap och föder fram en ny levande sten ur sitt inre.
Det svenska namnet på Lithops är alltså stenblad. Det botaniska amnet kommer från grekiskan. Lithos betyder sten och ops betyder ansikte, tillsammans stenansikte.
Att den kallas sten på svenska är lätt att förstå.
Men blad?
Jo. Om man ser noga efter urskiljer man två blad som vuxit sig tätt samman. Det har skett under växtens långa anpassning till miljön.
Dessutom har bladen svullnat upp och utvecklats till vattenmagasin. Och bladspetsarna har plattats till och blivit fönster vända uppåt. Se på bilden. med växten i genomlysning.
I naturen gömmer sig hela växten nere i sanden. Den håller sig undan solen och hettan. Bara den platta ovansidan är fri.
Ovansidan fungerar som ett fönster som filtrerar det glödande solljuset och sedan släpper in det i växtens inre. Där inne finns klorofyllet som har till uppgift att fånga in ljuset och omvandla det till energi.
Vanliga blad har sitt klorofyll på utsidan medan det sitter på insidan hos stenbladen. Det är lätt att förstå varför. På utsidan är solljuset för starkt. Stenbladet kan bara ta emot det i dämpad form. Detta är en förutsättning för att växten kan leva på ett ställe som detta.
I bottnen ser man den kommande blomknoppen och fruktämnet som skall bli den nya levande stenen.
Mer om Lithops HÄR

3. LILLEPUTT GASTERIA. Gasteria bicolor liliputana. I stora skålen ovan. I fronten till vänster 6 st. Plus längst bak 5 st. De mest obetydliga i skålen, en äkta dvärgform som man hör på namnet.
När lilleputten blommar får man en upplevelse. Inte minst om man har känsla för skönheten i det lilla. Varje vår reser de sina slanka stänglar med de porslinsblänkande klockorna. Klicka upp bilden till höger. Vad säger man om dessa röda stjälkar, rosa ballonger och gröngulrandiga strutar till kronblad, där de gula ståndarna tittar ut. Man säger: vackert.

4. KAPKRASSULA.

Hur det gick för de fem gröna pelarna i skålen?
Inget vidare.
Det började bra. Se på de nya skotten i toppen hos den till höger. Men sedan blev det för många växter i samma skål. Särskilt av de levande stenarna. Se deras gula blommor på bilden.
Och vi blev förbryllade av de nybildade dotterplantorna. De skall förstås falla av när de är mogna, slå rot och bilda nya flotta plantor. Bland stenarna?
Vi tog upp dem och gav dem egna krukor.
Lyckat.
Här är nu en av krukorna på sjätte året. Krassulorna fyller krukan.
Crassula barklyi har vi haft stor glädje av. Den förökar sig villigt som man ser här. Den blommar vackert och länge. Vita blommor i topparna, oansenliga men med en märkligt ljuvlig doft.
Dessutom föder den levande ungar både i toppen och mellan de hoptryckta bladen som formar stammen. Ungarna trillar sedan av och rullar runt i naturen tills de finner en plats där de kan slå rot. Som här i sanden där de har spritt sig runt omkring, framdrivna av vinden. De äldre kolonierna ser ut att ha det svårt på den plats där de lever. De har det bättre hos oss. Mer om krassula HÄR.

SIST MEN INTE MINST. SUCKULENTERNAS BIBEL.

Ett fantastiskt uppslagsverk på nätet. Llifle Utläses: Encyclopedias of Living Forms. (Kolla HÄR.) Finns i sex delar:
1. Suckulenter. (Den del som är aktuell här.)
2. Kaktus,
3. Lökar,
4. Träd,
5. Bromelior,
6. Palmer och cykadéer.
Någonting att fördjupa sig i för alla som vill orientera sig i växternas värld.

ETT EXEMPEL:
Klicka upp Crassula. Räkna in bilder på över 70 olika arter. Slå upp varje art för sig med fler bilder och information om det mesta: botanik, odling, utbredning, osv.
Om Kapkrassulan läste vi:
”Cultivation and Propagation: Crassula barklyi are of easy cultivation and relatively low maintenance, which makes them a good houseplant, and can be an excellent subject for the beginning succulentophile (they can grow easily on window sills, verandas and in miniature succulent gardens where they are happy to share their habitat with other smaller succulent plants). They are spring and autumn grower (summer dormant).
Watering: Provide some water all year around, in the wild most of the growth occurs during spring and autumn. During the hot summer months, the soil should be kept moist but not overly wet. During the winter months, water only when the soil becomes completely dry.”

ÄNNU EN BIBEL

Bienvenue dans l’univers des Cactus, et de Plantes Grasses . Välkomna till kaktusarnas och suckulenternas universum.
Måste man kunna franska?
Exempelvis vad betyder Plantes de grasses?
Grasse betyder fet. Alltså fetväxter. Som våra egna fetbladsväxter.
Ja – det hjälper.
Och man kan ju alltid söka efter växternas namn på latin. Om inte så är de lätta att ta reda på. Och det lönar sig. Detta franska uppslagsvek är enormt. Det innehåller:
7051 arter plus synonymer. Kaktusar och andra suckulenter.
Och bäst av allt: B I L D E R NA!!! En rikedom utan dess like!
8467 stycken.
SE HÄR.