Richtersveld. Endast för överlevnadskonstnärer.

 

RICHTERSVELD

Tylecocon spec Den märkligaste växtplatsen på jorden är Richtersveld, ett naturreservat högst uppe i Namaqualand, nordvästra hörnet av Sydafrika. En blandning av öken, sten, höga berg och en hetta på 40 grader.
Kan växter överleva här? Nästan inte. Bara de som kan knepen. De som klarar torkan genom att själva fungera som vattenmagasin. De som uthärdar den brännande solen genom att krypa ner under sanden. Och de som kommer undan de betande djuren genom att se ut som stenar. Växter som höjer sig över marken är sällsynta. Som denna Tylecodon.
Intresserad av växter?
Då är Richtersveld ett paradis. Här finns några av de märkligaste växterna i världen.Pachypodium namaquanum
Richtersveld sträcker sig en bit upp i Namibia. Man behöver bara ta sig över Orangefloden så hittar man dessa Pachypodium namaquenis på vakt.  De kallas halv-människor därför att de alltid vänder huvudet åt norr, det håll varifrån deras folk en gång kom som flyktingar. Som om de alltid längtar tillbaka.  Enligt sägnen. Se HÄR.

En liten bit av  Richtersveld

Växterna i den här lilla skålen härstammar från Richtersveld. En bit av Richtersveld testDet vill säga, det enda vi egentligen plockade med oss därifrån var kvartsstenarna. Växterna köpte vi från en lokal odlare och skaffade sedan en officiell licens att föra ut dem ur landet. Licensen har vi kvar. Myndigheten i Kapstaden bjöd på tårta för att fira vår laglydighet. Tack också för kaffet.
Fyra arter växer i skålen.
TVÅRADSHAWORTIA. Hawortia truncata. I skålen ill vänster om mitten. Två par intill varandra. Namnet säger vad det är fråga om. Bladen kommer i rader om två, dvs i par. Också en sorts levande stenar, tillplattade blad delade i två hälfter  som hos Lithops. På bilden växer de par om par i rader, som kan var mycket längre än här.
Ströda omkring mellan hawortior och småsten kryper små sedum fram och lyser i rött med sin äldsta blad,
DÄR HEMMA. Man skulle kunna tro att sådana märkvärdigheter som befolkar Richtersveld skulle vara svåra att odla hemma. Det är det också om man inte har rätt växtmiljö. Vi har våra sydafrikaner i i ett växthus med värme. i om vintrarna en nattemperatur mellan 5 och 10 grader.
Att odla sydafrikaner i vanliga boningsrum är ingen god idé. De får för lite ljus om vinter och för hög värme.
Och mycket har hänt med växterna i skålen.. Framförallt att där blev för trångt för dem.. Efter sex år lyfte vi ur dem och gav varje art en egen kruka.
KAPKRASSULA,  Crassula barklyi har vi haft stor glädje av. Den förökar sig villigt som man ser i Crassula barklyi rattskålen här intill.  Den blommar vackert och länge. Vita blommor i topparna, oansenliga men med en märkligt ljuvlig doft.
Dessutom föder den levande ungar både i toppen och i skarvarna mellan de hoptryckta bladen som formar stammen. Ungarna trillar sedan av och rullar runt i naturen tills de finner en plats där de kan slå rot. Som här i sanden där de har spritt sig runt omkring, framdrivna av vinden. De äldre kolonierna ser ut att ha det svårt på den plats där de lever. De har det bättre hos oss.
LILLEPUTT GASTERIA, Gasteria bicolor liliputiana. I fronten till vänster.  Den mest obetydliga i skålen, en äkta dvärgform som man hör på namnet. Men när den blommar får man en upplevelse. Åtminstone om man har känsla för skönheten i det lilla. Varje vår reser de sina slanka stänglar med de porslinsblänkande klockorna. (se Karoo). Klicka upp: röda stjälkar, rosa ballonger och gröngulrandiga strutar till kronblad, där de gula ståndarna tittar ut.

Levande stenar.

Först en fixeringsbild, dvs en bild som man måste iaktta en längre stund innan man hittar det som visar upp. I det här fallet gäller det att hitta en växt som  ser ut som en av de stenar som omger den. Växtens namn: Cheiridopsis peculiaris. Nu är förstås växten bara häften av vad den varit, ett av dess två blad är redan borta, uppätet. Men det verkar som den klarat sig, blomknoppen ser uta att vara kvar. En cheiridopsis är uppbygd  som stenbladet längst ner på sidan.
Vilken sten som är en växt?
Jo, den som befinner sig mitt i bild och skiljer sig från de riktiga stenarna  genom sina något rundade kanter.

VANLIGA, POPULÄRA OCH LÄTTHÅLLNA. STENBLAD. BOTANISKT NAMN: LITHOPS. Namnet kommer från grekiskan:  lithos = sten, och opsis = liknar.  Det är dessa stenblad som man vanligen menar när man talar om levande stenar. Det rätta namnet är stenblad. Vi har fortfarande kvar Lithop i skal 1 lagdem som kom i huset för över trettio år sedan. Här i skålen har några stått i sex år. De har glatt oss lika pålitligt varje år. De står svalt, torrt och ljust hela vintern. i vårt växthus. De kommer utomhus på försommaren, klarar både regn och sol och blommar lika flitigt varje sensommar. Och de blir bara fler och fler.
Här har det gått ytterligare fem år. De har blivit omplanterade i en stötte kruka, alla har inte fått plats utan växer i andra krukor.
Det märkligaste med de levande stenarna är deras förklädnad. De liknar till förblandning de stenar de växer ibland. Stenarna kan skilja sig till utseendet från plats till plats. Då skiljer sig också de levande stenarna.  På samma sätt. Så har det uppstått många olika arter.
På bilden ser man hur de levande stenarna liknar sin omgivning. Det sitter fyra stycken mitt i bilden, alla med förra årets vissna blomma intill sig. Se hur djupt ner i sanden de växer. De visar bara sin ovansida. Allt detta för att undvika upptäckt. Det finns många hungriga och törstiga djur och insekter där de lever.Lithops nyfödd lag
Den levande stenen förökar sig på ett märkligt sätt. När en sten blommat färdigt delar den sig på mitten, öppnar sitt gap och föder fram en ny levande sten ur sitt inre.
EN MÄRKLIG KONSTRUKTION.. Det officiella svenska namnet på Lithops är  stenblad.  Att den kallas sten är lätt att förstå. Men blad? Jo, växten består av två blad som vuxit sig tätt samman under en lång tid av anpassning. Dessutom har bladen svullnat upp och utvecklats till vattenmagasin. Och bladspetsarna har plattats till och blivit fönster vända uppåt.
Fönsterna filtrerar det glödande ljuset och släpper in det i växtens inre. Där inne finns klorofyllet som har till uppgift att fånga in ljuset och omvandla det till energi.
Klorofyllet
 sitter alltså på insidan av sidoväggarna för att slippa den värsta solen, medan vanliga blad har sitt klorofyll på utsidan. För att överleva hettan och solen  håller växten till under sanden med bara fönsterna synliga.
I bottnen ser man den kommande blomknoppen och fruktämnet som skall bli den nya levande stenen.
Mer om Lithops HÄR  

Kolla HÄR

 

 

Spara

Spara

Spara

Spara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

UTÖVER DET VANLIGA – SOM SKÖN KONST